Vilken ritt! Vilken häst!!
Vasaritten bjöd på underbar natur med vackra slingor längs med sjöar, gokartbanor, stadsmiljö och så naturligtvis slalombacken...! Den grå häststatyn mitt i centrum bekom inte Bandy något vidare och vi tog även slalombacken galant! Han ville trava uppför delar av den (!!), men jag tyckte inte det var riktigt läge för det :-) Många poletter verkar nu ha fallit ner och hamnat på rätt ställe i Bandyns huvud - att springa och springa förbi andra hästar utan att sakta av farten och att ha krafter kvar att öka på sista slingan - ja, det var min Bandy på Vasaritten det!
Vi red tillsammans med Hanna Martinsson på Expensa och de slog oss med en noslängd på målsnöret (vilket gjorde att vi kom 5:a, just utanför placering) - men vad gör väl det... den här ritten var pricken över i utifrån Robban Brobergs text... "målet är ingenting, vägen är allt".
Bandy, min Bandy - vad vore jag utan dig (och utan superb groomhjälp såklart)!

* * *

Årsdebuten är alltid lite extra speciell. I år ägde den rum på A9-ritten - den enda ritt som Bandy och jag tidigare inte haft särskilt tur med... men den här gången gick det hela vägen och vi blev godkända! Red tillsammans med Annelie Eriksson och det var toppentrevligt sällskap. Till största delen travade vi runt och endast ett litet kort ögonblick blev Bandy aningens matt, men det var bara att peppa honom lite så kom han igen direkt! Han hade definitivt krafter kvar efter ritten och var pigg och glad i mål! Härligt! A9 är fantastiskt fint med gräsbevuxna vägar och en tävlingsplats som var helt toppen i år!

* * *

Så var det då gjort - Bandy och jag har genomfört vår första 8:a! :-) När jag började, 2008, var just 8 mil ett av våra "stora" mål, men då trodde jag inte att vi skulle fixa det så snart som redan 2010. När 5-mil började kännas kort, när Bandy började vilja gå för egen maskin (utan att behöva "hare") och när han kändes i fin form (så här i slutet av säsongen) tyckte jag att det var dags att ta steget. Målsättningen var såklart att få en godkänd ritt, inte att rida fort, och det visade sig vara en god taktik, då större delen av startfältet inte blev godkända. Vi red hela sträckan tillsammans med Bente Julin och Zäto (Billingens DRK), men då Zäto fortfarande är ung fick Bandy hålla ställningarna genom att dra i princip hela vägen. Mycket imponerad av att Bandy fixade det. På första slingan red vi en lång sträcka i härlig mjuk rullande galopp och jag bara log! :-D Det är så distansritt ska kännas!
På andra slingan kom en liten svacka, men inte värre än att Bandy glatt travade iväg på uttiden till tredje slingan igen! Mycket positiv häst och han verkar ha fattat grejen med distansritt nu faktiskt. Även på tredje slingan fick vi till en underbar galoppsträcka, men Bandy hade nog gärna velat att Zäto och han hade växlat tätposition lite mer än vad som gjordes. Sista korta sträckan mot mål gick vi dock i frisk galopp igen och målspurten (tror aldrig jag har galopperat så fort med Bandy förut) tog vi hem med en noslängd! ;-) När sedan veterinären gav klartecken i sista besiktningen så bokstavlingen TJÖT jag i högan sky av glädje! TACK lilla Bandyn, för en toppenhärlig dag! (...och tack till Bente och Zäto för mycket trevligt sällskap!)
(Vill man veta resultatet så kom vi faktiskt 4:a, precis utanför placering, och av 12 starter och 5 godkända känns det hur bra som helst trots att vi red nästan för sakta...) *ler*

* * *
 

foto: Jonna Brunnström

Efter en nedresa med en magsjuk make/chaufför/groom var målsättningen med ritten enbart att genomföra den… Martin kunde inte åka ut och grooma utan bäddades ner i tävlingstältet. Tack vare vänliga groomar längs med banan kunde Bandy ändå få dricka vid hinkplatserna och utan dem hade tävlingen inte gått att genomföra. Första sträckan var rysligt kuperad på mitten och jag kan ha hållit en aningens för högt tempo för Bandy… Var dock inga bekymmer i grind och på andra sträckan gick vi för första gången ut i galopp från ut-tiden, men resterade del av sista slingan tillryggalades i en mycket maklig takt av trav… runt 11 km/h! Vilket ändå kan ses som en stark insats från Bandy då vi gick helt själva i 15 km av sträckan… Dock skulle det visa sig att Bandy hade samlat kraft, eftersom vi klarade av att göra ett ryck i de sista backarna närmast målgång och därmed också lämnade stora delar av startfältet bakom oss. Tack vare en häst som ville kämpa, och som kanske börjar känna samma tävlingsdjävul som jag själv allt för lätt drabbas av, slutade vi på en mycket hedrande 5:e placering! Vårt bästa resultat hittills – och det utan egen groom! (TACK till er som hjälpte oss!!!) Allra roligast var dock att Bandy var mer positiv än någonsin tidigare till att gå ut på andra slingan och att han valde galopp över ”ut-tids-linjen”!
 

* * *

Sen årsdebut, men bättre sent än aldrig :-) Med stort mått distansabstinens startade jag och Bandy årets första ritt och vår andra T 50 i "karriären". Hade som mål att bli godkänd och att gå liiite fortare än förra årets tävlingsritt. Båda målen uppfylldes, även om jag nog snarare hade siktat på att rida ca 13-14 km/h... Dock var Bandy lite seg på banan - han saknade att ha Bento vid sin sida! Hade vi bara ridsällskap så gick han som en dröm och emellanåt gick det även riktigt fint i en härlig galopp även på egen hand. Har ändå tränat mycket ensam den senaste tiden hemma eftersom Bento har varit lite halt till och från, men det är väl ännu mer ensamträning som gäller gissar jag. ...plus att vi nog ska ta och banta ner Bandy lite - såg att inte direkt har samma kroppsfigur som de andra, riktiga, distanshästarna *ler*
Hur som helst så är jag oerhört nöjd med honom i alla omkringsituationer. Sköter sig utmärkt vid besikningarna, är mycket trevlig och lugn på tävlingsplatsen och i tävlingssammanhang verkar han också ha glömt att han annars inte är helt trafiksäker :-) Träbroar är han dock lika skeptiskt till som hemma, så det behöver vi träna mera på. Kanske ska bygga en som han måste passera på väg till hagen?!
 

* * *

Ett år efter distansdebuten anmälde vi oss till Tävlingsklass 50 km. Uj vad spännande! Jag fick jobba järnet med att hålla tävlingsjävulen i schack, och vi bestämde oss för att rida på snittet 12 km/h. Var en lite klurig bana för oss nybörjare då den innehöll ganska mycket asfalt och betydligt mer kuperad terräng än vad vi tränar i… Efter första sträckan på 32 km blev tyvärr Martin och Bento uteslutna pga hälta! Bento markerade efter en lång skrittsträcka (asfalt i nedförsbacke), men det mjukades upp tills vi kom till ankomst. Dock hände något under besiktningen och han haltade igen (vi misstänker något i korset). Bandy och jag fick alltså gå ut själva på andra sträckan och det var mycket motigt!!! Bandy ville då rakt inte gå utan Bento! Han snurrade två gånger på startsträckan och sedan fick jag driva på honom en bra bit (i skritt!) innan en YR-SM-ryttare kom ikapp oss och vi fick lite draghjälp. Tack vare henne (Annelie Eriksson - som också vann YR-SM!) kunde vi galoppera en riktigt lång bit i ett oerhört behagligt tempo och snittet låg en bra stund på 16 km/h. Gick dock snabbt ner till ca 14 km/h när det var en lång sträcka med singelgrus… (Nästa år får Bandy ha sulor hela säsongen!) Annorlunda upplevelse att rida ensam så långt - men efter mer än halva andra sträckan träffade vi på ett ekipage som ridit vilse, och eftersom jag kände till skogarna så hjälpte jag henne rätt och vi tog sällskap till målet. Det var nervöst att gå in i grind då kan jag lova, men allt gick bra och vi gick rakt igenom hela tävlingen med nollor i protokollet! Härligt! Första tävlingsklassen genomförd och godkänd för min och Bandys del! Tråkigt för Martin och Bento att de inte höll hela vägen, men det är bara att komma igen till nästa år.
 

* * *

Med sulor på framfötterna gjorde jag och Bandy ett nytt försök att rida en CR med godkänt resultat. Martin groomade och lämnade Bento hemma, istället fick jag trevligt sällskap av Camilla med fjordingen Fröja :-) Vi hade samma grundtanke och våra hästar fungerade bra i det tempo vi valde. Siktade på att rida på 10 km/h i snitt - vilket våra GPS:er också visade, och det gick vägen! Fick återigen den där oerhört sköna känslan av att det är distans som är meningen med livet - jösses vad det är KUL och underbart!!! Nu var det tryckande "åsk-värme" och supervarmt, men det gick precis lika bra det :-) Bandy drack duktigt på slinga två och han sköter sig helt otroligt bra i skogen! Han är en klippa! Jämfört med A9 så tror jag han har förstått vad det hela går ut på... var lite skeptisk när jag lade på sadeln igen efter obl vilan, men sedan travade han glatt och villigt vidare på sträcka två. Kändes aldrig trött :-)

* * *

A9-ritten fick stå värd för vår första Clear Round. Den var på 40 km vilket vi tyckte kändes alldeles lagom att börja med. Gick ut försiktigt och passerade starten ett par minuter efter den stora klungan. Siktade på att få en ackumulerad ridtid på 4 timmar, men trodde att vi skulle rida i snitthastigheten redan på första slingan (dvs 10 km/h), vilket visade sig vara onödigt sakta. Hade kunnat ligga på ett högre snitt första för att sedan låta hästarna gå lugnare på andra slingan. Båda hästarna var i och för sig pigga på andra slingan också, men de höll ett lugnare tempo av sig självt.

Vid två tillfällen ute på slingorna trampade Bandy på stenar så att han haltade. Första gången hittade jag inget i hoven och hältan släppte omgående, men andra gången fick jag pilla bort en liten sten från strålen. Sedan gick han rent hela ritten. Oturligt nog bar det sig dock inte bättre än att jag och Bandy uteslöts vid slutbesiktningen pga hälta! Martin och Bento blev godkända, och det var ett skönt besked för den 22-åriga hästen!

Till medhjälpare hade vi lyckats locka Patricia och hon bistod oss på ett utmärkt sätt! Eftersom hon är van att träna travhästar och rida monté, så hade hon ju bra koll på att handskas med hästar och att kyla dem på rätt ställen! Klockrent! Vad jag hörde så tyckte även Patricia att det var riktigt roligt, så det kan förhoppningsvis gå att fråga henne fler gånger *ler* En duktig groom gör halva ritten!

* * *

Premiär för 2009! I lite halvbra väder och med två halvt om halvt frivilliga groomar gjorde vi årsdebut på distansbanan i underbart vackra Hökensås! I år tog vi starten i lite mer kontrollerad form, men red ändå de första kilometrarna med en snittfart på
12 km/h (vilket vi blev tvungna att få ner eftersom vi inte fick rida PP18 snabbare än minst 2 timmar!). Snabbaste galoppen mättes till 28,4 km/h!!! Flygande fläng!

Hästarna var jättepigga och laddade och vi likaså! Ridvägarna var sådana man egentligen bara drömmer om att få rida på - härliga gräsvägar, mjuka sandvägar och alldeles lagom kuperat. Dessutom var det så trevligt att de olika slingorna korsades så att man fick både möta och bli omriden av de andra tävlingsekipagen! Hökensås blir det varje år, men alltid längre - 18 km är på tok för kort!

* * *

VI HAR GJORT DET! I dag har vi ridit och blivit godkända på 30 km PP och det var SUPERHÄFTIGT! Jädrar var det gick i skog och mark!
Alldeles efter starten gick det till och med så fort att jag tänkte för mig själv att jag aldrig skulle göra om det... jag tyckte inte jag hade kontroll över hästen och att Bandy var på tok för stark - han sprang så det visslade om öronen! Vi red i samma grupp som en tjej med GPS på armen och på en sträcka av 5 km hade vi ridit med snitthastighet 12 km/h...! För att klara av en 30 km PP behöver man hålla 8 km/h...
Det var fräckt! :-)

I morgon blir det lite stelt både här och där gissar jag... men med minnet av de underbara ridvägarna, härliga långa lagoma galopperna och Bandys helt suveräna utsträckta travsteg kommer överväga alla eventuella träningsvärkar! Det var S Å J Ä V L A H Ä F T I G T !