-2 C

Igår förmådde jag mig inte att skriva något.
Det fanns liksom inga ord som räckte till.

Igår, på sin födelsedag, gick Frida bort. Alldeles för tidigt, alldeles för fort och alldeles i onödan.

Jag har känt Frida sedan hon som hundungdom började på samma brukshundklubb som mig, först med Madicken i troget släptåg och sedan med Mynta. I början när inte Frida hade körkort var även hennes mamma Christina med på klubben. Frida gick agilitykurser för mig, hon deltog i ungdomsläger och på den freestyledag vi ordnade.

Fluffbollen Myntha van framför kameran.

Det var också Frida som vågade sig på att fråga om jag ville ha lite hjälp med min dåvarande layout till hemsidan... min första gjorde jag ju i html-kod och den var väl inte så där vidare pigg utseendemässigt... Jag tackade ja och fick genom Frida inte bara en ny layout utan en vän som visade mig en helt ny värld!  Frida lärde mig hantera bildbehandlingsprogram och introducerade mig till WYSIWYG-program för att skapa hemsidor :-) Det var riktigt kul och jag lärde mig massor.

Sera och Myntha vid en av våra tidiga fotodagar 2005.

Frida och jag har också delat intresset för fotograferandets sköna konst och vid ett par tillfällen träffades vi för att ha våra "fotodagar". Ja, till en början var det faktiskt "foto- och datordagar" vi kallade dem. Frida sprang raskt om mig i jakten på den perfekta bilden, det erkänner jag gärna, men oj så kul vi hade och oj vilken inspirationskälla hon var!

Jag hämtade inspiration från Frida och gick ut på egna fotoäventyr.

När jag fick veta att Frida återfått i sin cancer tog det ett tag innan jag kontaktade henne om det för att ge mitt stöd. Frida förstod varför när jag berättade för henne om min pappa som gick bort i cancer för snart två år sedan. Då trodde jag inte, ville i alla fall inte tro, att cancern skulle ta även Frida...

Så här såg det ut på våra fotodagar - Frida såg en scen för sitt konstnärliga öga, hon grejade lite och vips...

Jag pratade med Frida i telefon förra helgen. Hon lät glad när jag ringde, men trött. Vi bestämde att ses på tisdagen eller torsdagen beroende på hur hon mådde. Vi pratade så länge som Frida orkade och jag är så glad att jag sa allt det där till henne som man ska säga till de man tycker om och beundrar.

...så resulterade det i bilder som den här på fluffbollen Myntha!

Frida orkade varken ses på tisdagen, onsdagen eller torsdagen. Vi skulle höras i "nästa vecka" (alltså nuvarande vecka) för att bestämma en ny kväll. Jag sa att jag var flexibel och kunde vilken kväll som helst. I det tysta bestämde jag mig för att om Frida bokade av igen för att hon inte orkade, så skulle jag åka ändå. Om så bara för att få träffa henne i fem minuter.

Till min man sa jag att jag var rädd att inte hinna.
...och jag hann inte.

Jag vill fylla på Frida och Andreas ord "krama era nära och kära". Jag vill fylla på det med "och tala om för dem hur mycket ni tycker om dem och vad de betyder för er". Gör det idag.

Tänk på cancerfonden.

Jag fotar Frida som fotar skogshästar på vår fotodag 2008.
Vila i frid, Frida.

-5 C

Efter gårdagens finfina träningspass var det dags att svida om och ta på feststassen. Kvällen bjöd nämligen på årsmöte hos Götene Brukshundklubb och jag och Sera hade ett kalasfint pris att hämta - vi fick vår tredje inteckning i vandringspriset för klubbmästare Agility under 2009! Nu var det dags att hämta priset som nu också får stanna hos oss! Jättekul!

Än roligare var ändå den överraskning som väntade! Klubben har (tydligen) som tradition att uppvakta klubbmedlemmar som har gift sig under året (de som styrelsen får reda på)... och det har ju faktiskt jag och Martin gjort! Döm om min förvåning när de läste upp våra namn och vi fick komma fram och hämta en present inslagen i hjärtepapper! :-) Det var verkligen en överraskning och vi uppskattar det mycket! :-) Tusen tack!

Dessa söta troll fick jag och Martin alltså i bröllopspresent från världens bästa brukshundklubb - nämligen Götene brukshundklubb!

-5 C

Tävlingstokig som man är så lurar man lätt sig själv att det går att komma i form på kortare tid än det säkert egentligen gör... och alltså anmäler man sig gladeligen till diverse dressyrlagtävlingar - till synes helt utan hänsyn åt de andra som också ska ingå i samma lag...

December var en vilomånad för hästarna. I januari tänktes många duktiga tankar om att komma igång med ridningen ordentligt igen... men det blev inte mer än lite lösgalopp och en och annan skrittur. Olika människor har olika lång ställtid och min är oftast av det längre slaget. I början på februari inser undertecknad att det kanske är dags att sätta igång pållen (med mer aktivitet än snöpulsning och longering) om det ska tävlas dressyr april... och vips infinner sig inspirationen. Under press brukar den infinna sig...

På med sadel, träns och röda fina lindor på alla fyra benen och vips så var vi igång igen! Flätade dessutom manen - kallblodsfläta, men ändå! :-) Uppvärmning med serpentiner och skänkelvikning längs med grusvägen, för att sedan jobba formmässigt på volt i en vägkorsning :-) Ja, grusvägskorsning, såklart. Utan trafik.

...fast tänk er klarröda istället! De matchade såklart det bruna schabraket som har röd/vitt kantband :-)

Döm om min egen förvåning när jag inser att det faktiskt bara är att rida, och inte låtsas att man rider, så kommer Bandy ihåg det mesta :-) Högersidan lossade finfint relativt fort och vi fick till ett helt gäng med frustningar. Vänster är stelare, men jag jobbade lite längre här och frustningarna kom åtminstone när vi gick ner till skritt igen.

Snart är vi tillbaka med rätt takt och tempo igen :-)

Nu fick han ett pass med longering i snöfylld paddock igår, så han var väl inte helt stelfrusen idag såklart. Dessutom var han fullt ridbar trots att han stått så länge :-) Bandy Bus kunde därför även få bli tränad i galoppfattningar. Vänster gick finfint. Höger är lite svårare, men jag får jobba på att själv bli tydligare för då kan han ju såklart. Jag tror det har med min egen oliksidighet att göra. Är ganska övertygad om att det är så. Eftersom jag själv är högerhänt har jag såklart svårare för att använda vänster och då tror jag att jag på grund av det använder vänster tydligare för Bandy när det kommer till galoppfattning. Det är min teori :-)

Med inspirationen flödandes just för tillfället ska jag ge mig i kast med att få igång honom ordentligt nu. Behöver bli liiiite mindre rund över magen och komma igång än lite bättre med formen, så kan vi ge oss i kast med att börja träna för instruktör igen. Det är riktigt roligt! ...och med inspiration, träning och envishet kan säkert även mirakel inträffa när det blir dags för tävling! ;-)


 

-4 C

Oops vad mycket snö det kom! I morse var det på vippen att vi inte blev insnöade! ...som tur var hade vi lånat hem en traktor i väntan på vår "nya" som vi har köpt - annars hade det varit kört! Dryga 70 cm snö hade yrat igen vår framfartsväg! Nu blev vi bara lite sena till jobbet på grund av snöplogning, men vi kom ju dit i allafall :-)

Sen på eftermiddagen sprang jag runt på gården, glad som en barnunge på julafton, och mätte hur hög snön kunde vara... Fick fram ett snitt på 46,75 cm! Inte illa! ;-) Förhoppningsvis är vi hemma lite tidigare i morgon än idag, så att jag kan fota och visa hur attans mysigt det ser ut med skyhöga snöhögar kring huset och på gårdsplanen!!!

Den lilla rackaren Mini verkar trivas på gården... i går gnäggade han ljudligt när vi kom hem från jobbet och i morse kom samma glada hälsning när jag sa godmorgon i stallet! Min egen grå brukar säga godmorgon genom att nafsa efter mig (dåligt morgonhumör?!) och Bento står mest och klipper med ögonen mot ljuset när jag tänder... om han ens har stigit upp ur sängen ;-)

Vimma och Sera är snudd på skogstokiga i snön! De skäller och hoppar och biter varandra och far fram i full fart över gården! Kanske ska försöka fånga två svarta pudlar mot vit snö (...och hur gör man det utan att det ser ut som svart/vitt foto?) i morgon också... Vimma har ju faktiskt något att erkänna... (eller så är det jag som faktiskt har det *ler*)

...mindre kul inlägg utan bilder. Ok. Det är sant. ...men det får bli desto fler när jag har fotat all snö! :-)

...kom nu bara ihåg att skänka en tanke till Frida också. Jag skänker flera tankar varje dag. Typ nästan hela tiden.

-12 C

Det blev roligare på jobbet igår igen och nu är mitt vanliga jag tillbaka! :-) Jobbet tar ju så stor del av ens liv att det inte är så konstigt om man segar ur när det strular till sig för mycket på arbetet tycker jag.

Nog om det. Idag har gården utökats med ett djur. Det är förvisso bara här på lån under en månad (till att börja med), men ändå. Vi har fått hit lilla bustrollet, shetlandshingsten Mini! Han var här en vecka i somras också och finns med i ett fotoalbum om "sommarponnyn".  Nu passade det sig så ypperligt att Jenny fick bråda dagar i sitt företag (hon har alltid mycket, men nu hopade det sig än mer) och samtidigt fick jag för mig att jag ville ha mer att göra... *ler*

Sötaste Mini tillbaka på gården för ett tag.

Lilla fårboxen byggdes om i ett huj, in med lite halm och vips så fick Mini ett nytt hem. ...jag fick skotta mig fram till hagen där han ska husera om dagarna också, men det är ju en annan historia ;-) Puh, det var kämpigt kan jag lova!

I morgon ska vi förhoppningsvis hinna med en härlig promenad med pudlarna (som nu mer kan gå i koppel båda två, om jag säger så... - de jag kände jag behövde förklara mig för har fått en förklaring, så mer blir det inte om den saken här) och en lika härlig skrittur med de stora hästarna. Kanske blir det även en mindre promenad med Mini - vi har inte fått hit vagnen än så körningen får vänta lite.

Har hunnit med att fota hästarna och vinter litegrann idag också. Inga speciella vinterbilder, men jag lyckades riktigt bra med ett par hästporträtt. Finns till beskådan i ett nytt album.

-3 C

Mitt humör brukar sannerligen inte falla ur sin normalt så fina form, men nu tror jag bestämt att det har gjort det. När för många saker samlar sig på hög räcker inte ens positiva-fia till...

• Snö i otroliga mängder.

• Ingen traktor att ploga med (sålt den gamla, inte fått den nya än)

• Ovanstående innebär att man tar två steg fram och tre tillbaka när man släpar höpåsar eller hästar över gårdsplanen morgon och kväll.
   

• Tuffa tider på jobbet, kollegor som säger upp sig, kollegor som väntas gå på föräldraledigt om några få månader

• Anställningstopp råder på grund av typ världsekonomin

• Ovanstående innebär att varken uppsagd eller föräldraledig kollega får ersättas.
   

• Stor tung bil vars växellåda har rasat.

• Växellådan är av typen automat

• Ovanstående innebär två saker - ruggig tömning av plånbok och andra ekonomiska resurser, samt ingen möjlighet att hämta saker (eller köra saker någonstans) i hästtransport
   

• Hund som är ovårdad och i behov av tovutredning

• Generellt negativ inställning till tovutredning och utställningspäls

• Ovanstående kan innebära att min vardag lättar lite - genom att jag klipper ner utställningspudelns päls *ler*

Sen har man såklart en himla massa att glädjas åt. Seror, Vimsor, katter (i mängder...), pållar, Martinar (näe... en Martin, inte många), att man har ett jobb att gå till, att man har sin gamla kära "skrotbil" som troget startar trots kyla och elände och såklart att man än så länge, vad jag vet i alla fall, är frisk. Sedan Frida skrev sitt inlägg i sin blogg häromdagen har jag tänkt på henne och det orättvisa dagarna i ända. ...och då blir jag än mer deppig när jag är så här patetiskt och sitter och suckar över trasiga bilar, förlorade kollegor och snö... allt det går ju att åtgärda.

Dagens illustration; en bild från förr då man inte visste om så mycket annat än att leva i nuet... På bilden är jag nio år och överlycklig över att borsta lite på en shetlandsponny som hette Pepsi.

-6 C

Jag hade förberett ett inlägg här. Tyckte det var lite småroligt och riktigt fyndigt. Så läste jag en väns blogginlägg och fann mitt eget oerhört futtigt.

Några nya ord att fylla min egen "blogg" med finns inte idag.
Sänder istället en oerhört djup och varm tanke till min vän Frida och hennes familj. Frida har lärt mig nästan allt jag kan om hemsidor och bildbehandling i datorn. Frida är inte, liksom ingen annan heller, värd att drabbas som hon gjort.

Sluta tänk att du borde - skänk istället ditt stöd till cancerfonden. Jag har själv gjort det vid flera tillfällen, senast när min egen far gick bort för snart två år sedan.

Skänk gärna till Fridas ära.
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=2197

-22 C

*skrattar* ...och jag som tyckte det var kallt vid ynka -17 grader... ja ja, man lär så länge man lever - NU är det kallt!

Ska egentligen inte sitta här alls, men jag måste bara skriva av mig lite...
Nummer ett - blev såklart inte någon utställning för mig och Vimsa idag! Natten till fredagen åkte jag tydligen på influensa, för jag fick inte sova många timmar mellan spyorna... Sedan var hela fredagen förstörd av frossa, utmattning och ett outhärdligt sug efter mat och dryck... som jag såklart inte vågade mig på eftersom det fortfarande rörde rejält i magen. Därmed INGEN kraft för att bada och fixa en storpudel i sånn cirka 6-7 timmar...

Natten till idag vaknade jag med 39 graders feber. Blir man trött, eller vad. Mycket irriterande att inte få prova konkurrensen när vi har gått upp i unghundsklass, men vad gör man? Martin gick inte att övertala till att åka ner och visa Vimsa ;-)

Idag har jag istället legat i sängen större delen av dagen. Vågade mig på att äta lite i morse och lite ännu mer mitt på dagen. Fast bara knäckebröd och nyponsoppa eller a-fil. I kväll vågar jag mig på kyckling och ris, det ska ju vara snällt.

Vågade mig också ut för att göra det lilla jag orkade i stallet. Allt har frusit. Nej, inte vattnet i sadelkammaren (det som kommer ur kranen där - det i hinkarna i sadelkammaren är fruset. Tidigare kunde vi tina vatten där... men icke!) Jag gav upp min anti-halm-tes och strödde med halm ovanpå den stelfrusna spånbädden till våra hästar. Jag ogillar mycket att mocka i halm, men jag ogillar än mer att hästarna ska behöva frysa i sina sängar. Får väl bita i det sura äpplet i morgon istället.

Nu ska vi snart äta och sedan blir det förmodligen sängen igen. Är jag piggare i morgon MÅSTE jag bada storpudeln. Hoppas inte vattnet i huset fryser till dess eller att det blir elavbrott lagom tills jag ska föna henne torr... *puh*

 

-17 C

Nu är det bra kallt! Det biter bra i kinderna bara man går sakta ute på gårdsplanen! Spånet i boxarna fryser och det är svårt att skilja på frysta spånkucklor och skit :-) Konstigt nog (!!) så är hästarna varma under sina 300 grams vintertäcken - kanske är det bara jag som är lite extra frusen så att jag gärna fryser lite å hästarnas vägnar också? ;-)

Stallet i vinterskrud

Idag har jag varit till veterinären med de små kattbusarna Paus och Pialotta. De har blivit kastrerade resp steriliserade så att vi inte ska behöva få något bråk mellan Paus och Pixel och så att vi inte riskerar att få fler kattungar framöver :-) Blir så många katter på gården då... (vi var ju inte direkt så ambitiösa med att sälja dem, menar jag...)

Vimsa var också med till veterinären. Jag trodde hon hade fått våtexem mitt i vintern så jag har fått klippa (!!!) bort päls på ena bakbenet. Det är en av benbollarna som hade råkat få en ganska rejäl tova och tydligen har det stannat kvar snö där som smält under pälsen... fast när veterinären rakade rent området och tvättade så tyckte vi båda att det var svårt att bestämma orsaken till exemet. Fanns två rivmärken i skinnet så det kan lika gärna ha varit två rivsår (kanske någon katt som har bråkat lite med henne) som i sin tur blivit lite infekterade och som gjorde att hela området klabbade igen... Nåja. Jag hade behandlat med asolsprit och det hade torkat ut det ordentligt, så veterinären tyckte bara jag skulle fortsätta så. Själva "attacken" hade avstannat.

Puh! Det var ju skönt att höra. Eller ja... om vet hade sagt att det var allvarlig spridningsrisk och att "vi måste nog raka av hela pälsen för säkerhetsskull" så hade jag nog inte direkt blivit ledsen för det heller... Nu har jag ju inte något riktigt bra skäl att hoppa över MyDog nästa helg... *suck* *ler* Fast det är faktiskt bakbenet mot domaren (dvs vänster) som har blivit av med en stor del av pälsen på "fot-bollen". Nåja. Om det inte blir klassvinst och placering i BTKl så kanske jag ger upp utställandet och låter Vimsa bli en promenadhund och skogsröjare istället. Vi får se.

Spindlar spinner nät även vintertid och med lite
frost i så blir det så här vackert!

 

-12 C

Förutom ett halvseriöst nyårslöfte i januari 2009 (det var visst något om att minska godisintaget och öka rörelseuttaget) skrev jag följande mjukt inluddade "mål" för året...

"Andra saker 2009 gärna får innehålla är en officiell utställningsdebut för Vimsa, ett par härliga agilitylopp med Sera, en dressyrtävlingsstart med Bandy och mycket gärna 16 stycken finfina finullslamm fram i april-maj!"

Dags att summera hur det verkligen blev då!

Vimsa:  2009 innehåll inte mindre än fem officiella utställningar i juniorklass med totalt 4 st CK och två placeringar i Bästa Tik-klass! Inte ett dugg illa för en Vimsig liten pärla som friseras och visas av ägaren :-)
Under året genomförde Vimsa även ett MH med helt okej resultat.

Sera: Nja... så där värst många agilitystarter blev det ju inte förstås... Vi startade en tävling i Örebro i maj. Där gick agilityklassen jättebra och alla kontaktfälten var felfria! Efter den klassen var det en oerhörd väntan till nästa och då åkte vi hem istället. Sedan var det fyra starter i Bollebygd. Vid den sistnämnda gick all agilityluft fullkomligt ur mig! Tröttnade helt på agilitymiljön med gapskällande hundar i tälten kring banan och med så pass tighta referenstider att endast ETT ekipage kom runt klass 2 (agility och hopp - alla storleksklasser inräknade) på hela dagen. När det blir SÅ tufft så tycker nog jag att hela tjusningen med sporten är på väg att blekna rejält.

Däremot lade vi träningsmanken till och nötte ordenligt inför klubbmästerskapet i år! Sera och jag hade två inteckningar i vandringspriset och 2009 fick vi även den tredje inteckningen! Därmed är det vackra vandringspriset säkrat för all framtid!

Visst är det väl superfint - Götene Brukshundklubbs vandringspris i agilty!
Efter tre inteckningar är det mitt och Seras!

Bandy: Någon start i dressyrtävling blev det inte, men väl en start i tävlingsklass distans! Efter en uteslutning i vår första CR gjorde vi ett nytt försök på Sydnärkes vackra distansbana. En godkänd CR där gav oss klartecken att starta tävlingsklass, vilket vi gjorde på fjolårets debutbana - Billingeritten! Dessvärre blev Martin och Bento uteslutna efter halva sträckan och och jag och Bandy fick rida sista slingan ensamma... Jag drabbades litegrann av tävlingsdjävulen och satte upp farten rejält! Tack vare det kom vi i mål med snitthastigheten 12,4 km/h. Vi pulsade in på 50 slag och genomförde hela tävlingen utan minsta anmärkning i protokollet. Första tävlingsklassen genomförd och godkänd!

Bandy och jag precis inkomna till grind efter första 3-milen på Billingeritten.
foto: Ida Deldehed

Fårena: Mycket bra gissat av mig där... det blev faktiskt 16 finullslamm! Eller ja... det blev 16 levande. Två jättefina bagglamm var tyvärr dödfödda. Hur som helst så växte 16 vildbasar upp på gården och allt om våra får och lamm finns att läsa på www.skarsbackefinull.se Den hemsidan kom till världen under 2009. Välkommen dit!

Övriga händelser värda att summera:
För det första - Martin friade och vi gifte oss den 31 juli i Kiruna Stadshus! Underbart minne från en kanonfin och härlig stad!

Martins hund, Ica, togs oväntat ifrån oss efter ett hastigt förlopp av livmoderinflammation. Hon vilar hos oss under den stora eken.

Pyssla nedkom med två jättesöta kattungar. Eftersom de bara var två och de var så oerhört söta fick de stanna på gården. Paus och Pialotta döptes de till. (Den sistnämnda döptes efter en välkänd fd svensk hopphäst!)

Ridmässigt så var vi på ett toppenläger för distansryttare i Dalarna och sedan ännu ett läger i hoppning och dressyr hos Jenny K. Som vanligt mycket lärorikt!

För det nya året, 2010, har vi följande mål:

Vimsa: Att lära in agilityhindrena så att det i framtiden går att starta klass 1 med henne. Dock inte säkert att själva starten blir under året, det beror helt på vilken agilitytalang hon bär på :-)
Utställningsmässigt så nöjer jag mig med målet att orka behålla pälsen tills dess att hon fyller två år. Om jag gör det, så innehåller året ett par utställningar också.

Vackra Vimsa!

Sera: Under december lärde jag mig att pudlar faktiskt kan bli tjocka - det är inte alltid bara päls som luras! Seras mål får bli att gå ner ett par välbehövliga kilon! I övrigt får hon leva pensionärsliv och bara njuta. Tror inte att det blir någon agilitystart för henne - möjligen ett klubbmästerskap till, men det får vi se.

Bandy: I år kan nog den där efterlängtade dressyrstarten ändå komma! Jag ska tydligen ingå i klubbens dressyrlag... hmm... Attans snäll klubb - jag som absolut gröngöling på dressyrtävlande får ändå ingå i laget! Kul! Ser mycket fram emot det!
Distansmässigt är det fyra tävlingar som ligger bra tillhands. Målet är såklart att få ännu en godkänd tävlingsklass 50 km, så att vi får starta i tävlingsklass 80 km sedan (kvalificeringskrav är två godkända T50). Den starten kommer dock inte under 2010. Ett annat mål för distansen är att få bättre tempo i grind - att våga pulsa in snabbare!

För fåren: blir eventuella mål publicerade på www.skarsbackefinull.se Där kommer i alla fall vårens lamm att finnas! I år väntar vi lamm efter tre olika baggar, ska bli mycket spännande!

* * * GOD FORTSÄTTNING * * *
önskar Sofia, Martin och alla djuren...!