3 C

Utställningstält är mycket nödvändigt långa agility-, utställnings- eller varför inte distanstävlingsdagar?! Här är det Tove som byter strumpor i Kumla 2006.

Nu när jag även gått och blivit hästägare visade sig också en helt ny värld vad gäller prylar!!! *ler* Vissa mer nödvändiga än andra såklart, men även här underlättar det att ha vissa grejer. Det gör liksom hästlivet så mycket enklare. Det började med en billig begagnad, men absolut fungerande och mycket stadig, hästtransport. Hur kul är det liksom att bara rida runt hemma i de egna skogarna? …för att inte tala om nödvändigheten att regelbundet kunna ta sig till en bra tränare?! Förutom småsaker som träns, schabrak och benlindor i matchande färger samt diverse täcken, behöver ju såklart hästen en sadel. Jag släpade med hästen på sadelutprovning och köpte en allround, för jag inbillade mig att det skulle funka till alla discipliner.

Den här bilden har typ inget att göra med texten, men jag kunde inte låta bli att visa en av de ytterst få bildbevis som finns på att jag faktiskt har ridit den vilda tornerspelshästen Bento!

Var på Scandinavium 2006 och stiftade för första gången i livet bekantskap med Torsions bomlösa sadlar. Tyckte det var det fulaste jag sett, men blev nyfiken och läste på om bomlöst. Att sadeltypen dessutom råkade sammanfalla med mitt intresse för distansritt gjorde ju att jag promt måste ha en! Sedan kom distanstränset… inte ett absolut måste, men det underlättar ju att enkelt montera bort bettet i pauserna mellan sträckorna såklart! …och de fanns i flera färger!! Det man kan påverka ska man påverka, det andra ska man inte lägga energi på.

OOOhh! Jag är såååå stolt över de vackra sakerna i paddocken!

Paddock fanns redan som tur var *ler*, men det saknades både bokstäver och hindermaterial. Snabbt åtgärdat, om man heter Sofia-Prylgalen. Vips så satt nästan hela alfabetet uppe och Safety-System fick äran att leverera hoppattribut. Mest för prydnad och löshoppning, brukar jag säga och det får väl gälla tillsvidare. Hoppning är inte min starka sida – det tänker jag mig däremot att dressyren ska bli! ….och då behöver man en vettig dressyrsadel… och på den vägen är det! Nu hänger det en Wintec Isabell Werth hemma i sadelkammaren!

Såhär ser min vackra och helt gudasköna dressyrsadel ut!
Begagnad, men i ett enastående skick (uttagen sept -08!!!)
foto: säljaren

Mitt eget Rom ska fortsätta att byggas... Nu är det bara ett ridhus som fattas…!  fortsättning följer! *ler*
 

5 C

Igår tömkörde vi hästarna. Martin hade redan tömkört Bento när jag kom hem och paddocklamporna lyste fortfarande. Jag tänkte först rida, men blev så himla sugen på att tömköra!!! En dröm är såklart att kunna köra in Bandy, men för att våga mig på det så vill jag absolut gå en kurs med honom i såfall! Vet att det är en i trakterna i vinter, men man kan ju inte hinna allt, så nya planen är att tömköra ett år och sedan försöka hinna med en inkörningskurs nästa vinter istället! Bandy är ju lite lätt bakskygg (ibland rädd för sig själv, brukar vi säga), så det gör nog inget om man jobbar honom lääääänge innan man sätter honom framför något han ska dra..!

Bandy var hur duktig som helst! Vi har provat en gång tidigare att tömköra och då gick jag bredvid och ledde honom först och sedan kopplade jag loss och bara promenerade bredvid honom medan Martin gick och styrde bakom. Den här gången vågade vi oss på (efter att ha börjat på samma sätt som sist) att jag även stod still i mitten och Martin tömkörde Bandy helt på egen hand. Slutligen vågade även jag mig på att hålla i tömmarna. Martin har ju en helt annan erfarenhet av körning än jag och det är då rakt inte samma sak att hålla i tyglarna som i tömmar! Märkligt, men sant. Kom i alla fall fram till att Bandy måste ha blivit tömkörd förut i sitt liv. Ska ta och fråga Ylva (Bandys första ägare) om det är så.

Är så vansinnigt inspirerande att jobba med hästar (eg alla djur!) när man får till det. När det är kommunikation och man ”möts” i arbetet. Det är skillnad det, mot att sitta på en kontorsstol, knappa på en dator och svara i telefon hela dagarna… (skiner det möjligtvis igenom att jag är liiiite trött på mitt enformiga jobb för tillfället..? Tur att det snart är lååång julledighet!)

En tidig bild från 2008. Tror det är i januari eller februari. Bandy och jag
tränar dressyr i den då snöklädd, men mjuk, paddock.

Paddocken är förresten vansinnigt vattensjuk för tillfället. Konstigt egentligen, för den är väldränerad och brukar inte bli speciellt blöt. Brukar bara vara en blöt fläck i mitten av ena volten. Förvisso har det ju varit mycket vatten från himlen hela det senaste året och nyligen smälte ju en massa snö (plus att det regnade sent i går kväll…). Är inte så jättekul. Funderar på att lägga på ett lager med stenmjöl som jag har läst tips om via Bukefalos. Det ska tydligen kunna minska blötan. Ska även kunna gå att lägga rakt på leran i tex en hage! Vill gärna prova det också, för det är inga roliga insläpp vi har just nu.

Jag skulle verkligen vilja ha en torr paddock, för jag är så vansinnigt sugen på att rida mer dressyr! Brukar ju förvisso även vid uteritter roa mig med att rida på ena sidan av vägen och ställa hästen inåt mitten (och växla sida förstås), skänkelvika över vägen, rida honom i form och kryssa mellan träden i skogen. Det är jättekul, men för tillfället vill jag rida riktig (!) dressyr och igår kväll roade jag mig med att leta reda på trevliga små övningar på Internet som vi kan använda oss av. Har även skrivit upp samtliga övningar som vi red för Jenny K när vi tog lektioner! Det är så bra att ha och gå tillbaka till (för minnet är inte vad det borde). Till våren hoppas jag kunna börja med lektionsridning igen, men då vill jag också kunna visa upp en lite mer arbetad häst än vad han är just nu. …och under 2009 ska det bli en start i dressyr! Om så bara en klubbtävling, så ska det bli en start!!!

 

-6 C

I morse när vi vaknade var det hela 12 minusgrader ute!!! Brrrr vad kallt! Jag tyckte mycket synd om våra små får som vi klippte förra helgen..! Som tur är så har de mycket halm och vi bara mosar i dem mat så de inte ska frysa! ;-)

Igår badades och fönades Vimsa. Jag klippte henne också. Hmm. Det är ju inte min starkaste sida får jag lov att säga och jag var mycket självkritisk när jag skickade iväg resultatbilder till Vimsas uppfödare. Som tur var så blev de nöjda med mitt försök att hålla valpen i utställningsskick, och då vågar jag även visa bilden här :-)

Försök borse från min stallklädsel och att jag ser ut som en zoombie...
Dessutom ser svansfästet sämre ut än vad det är. Hon har bättre svans än Sera annars.

Grete, som har syrran Pippi kvar, undrade vad jag gödslade med för att Vimsa skulle få så mycket päls (Pippi kan inte ha tofsar än) - jag svarade som det är: "Färsk hästskit, som hon förser sig med självmant i stallet...!" ;-)

Sen måste jag bara visa två bilder som jag fick på DVD från Norge i veckan... Det är Grete som har skickat över en hel DVD FULL med bilder och små filmer på Vimsa och hennes syskon i kullen! JÄTTEKUL att få!!!!! TUSEN TACK!

Vimsa och Pippi (som först hette Surra) ligger och myser tillsammans.
(Fast jag vet inte vem som är vem!!!)

Här är vi på motellet där vi mötte Grete och Tove när vi hämtade Vimsa.
Martin ser ut som om han undrar vad vi har gett oss in på... (och det undrar vi än - idag mumsade hon i sig en HEL sockerkaka när vi lämnade henne själv ett par minuter i bilen)

 

3 C

Vimsa är att betrakta som rumsren redan!!! Helt otroligt, men faktiskt sant! Hon är drygt 4 månader och gör solklara tecken på att hon vill gå ut - blir liksom rastlös och vankar omkring och om vi är på övervåningen så ställer hon sig framför sovrumsdörren! Det betyder att hon vill gå ut. Är klockrent! Jättskönt! Såklart kan man inte slappna av som med en vuxen hund än, men det räcker gott och väl att hon vet att man gör sina behov utomhus och att hon gör signal för när hon vill gå ut! Duktig vimspudel!

Igår red jag dressyr i en stenhård paddock. Det låter ju värre än det var, såklart, för självklart gick det inte att rida annat än i skritt. Dock hade jag bestämt mig för att rida och då red jag - trotsade allt vad snö (utan sulor) och halka (utan brodd) heter och red helt enkelt ett litet dressyrpass i skritt. Vi är ju på en basic nivå, Bandy och jag, så våra mindre dressyrpass betyder oftast ställa, forma, skänkelvika, skritta el trava över bommar osv... I går avslutade vi allt med att skritta "vårt" dressyrprogram, LB:1. Mest för att jag ska komma ihåg programmet och dessutom går det ju inte att misslyckas med att rida exakta vägar när allt sker i skritt! :-)

Lindade ben = dressyrhäst! ;-)

Vi har hittat en bra inspirationskälla på internet. Det är bloggen som Linda och Chocco har. Chocco är en arabvalack som Linda tävlar MSV A med. Nyligen (förra helgen) gick de och VANN och är nu kvalificerade till Intermediare! Är jätteinspirerande att läsa om deras träningar och hur Linda beskriver känslan i sin ridning tycker jag. Försökte mig på att verkligen känna efter igår och det är så synd att man inte kan ha en person som bara finns i paddocken så att man kan säga till när man tycker att det känns rätt - så kan den där personen antingen bekräfta eller säga vad som saknas! Ett alternativ skulle kanske vara att ha en "målsökande" videokamera, som bara följer ekipaget vart de än rider i paddocken?! ;-)

Gjorde mitt bästa för att tänka på sitens, hållning, skänklar och hjälper igår. Har förlängt stiglädrena en del efter att jag lärt mig rida med längre läder i den bomlösa (red i Wintecen igår). Det är bra, men vips tycker jag att jag inte har något stöd för benen i allrounden!! De där flyttbara benstöden hamnar liksom på tok för långt fram och ska jag lägga låren mot dem för att få stöd - ja då sitter jag i stolsits! Det är varken bekvämt eller snyggt ;-) Näe. Får nog gå ut och fota allrounden så att jag kan fixa ihop en annons på sadeln vad det lider...

Bild från april 2008. Bandy välmatchad och med sitt då nya dressyträns på!
(och här är ju sadeln som är tillsalu också förresten!)

Märkte tydligt att när hästen går bra då sitter jag bättre! Dessutom är det klockrent att det även gäller tvärtom (nähä - vad konstigt!!! *ler*), fast det är tydligast i trav. Om jag rider lätt "framåt" (som jag brukar tänka) och inte bara "upp-och-ner", så går Bandy avsevärt bättre. Det är så himla kul att träna djur (både hund och häst), för det är en så galet fräck känsla när det stämmer och de och jag fattar vad som menas! (Tycker att det är en ömsesidig förståelse, därav att jag skriver att båda fattar vad som menas - skulle ju kunna skriva att det är djuret som fattar, men man lär sig av varandra tycker jag).
 

2 C

Man skulle verkligen behöva klona sig. Så mycket kul att göra och så lite tid. Vem bestämde förresten att veckan skulle ha 7 dagar? Varför inte 8? och varför är 5 av de sju dagarna arbetsdagar och bara två räknas som helg? Minst sagt ojämt fördelat om du frågar mig.

Har ett hyfsat kul jobb, men dessvärre är det av "pappersvändar-karaktär" i dagsläget. Var tidigare mer "möta-människor-karaktär" och det trivs jag bättre med. Dessutom har det blivit mer stillasittande och det märks på mina kläder, om jag säger så. Eller också har tvättmaskinen börjat tvätta allt varmare så att det har krympt... *suck* Skulle önska ett mer rörligt och fysiskt arbete - som när jag jobbade som prepressoperatör på ett tryckeri... Det var klockrent och jättekul! Varför fick jag egentligen för mig att omskola mig? hmmm... jo, delvis för att när jag pluggade så var det ett ypperligt tillfälle att skaffa hund, nämligen Sera! :-) Ingenting, vare sig hund eller studier, är såklart något jag ångrar, men det kanske är dags att omskola sig igen? ;-)

Sitter förresten dagarna i ända (nja... kanske viss överdrift) och suktar efter en ny sadel... Jag vill ju ha en dressyrsadel istället för min allround! När jag provade ut allrounden så provade jag även två varianter av dressyrsadel, men vågade inte riktigt inrikta mig då. Trodde att jag kanske skulle vilja hoppa också, eller att en allround var bekvämare än en dressyr att rida distans i... Nu när jag har min bomlösa (evigt tacksam mot mig själv att jag tog beslutet att köpa den i allafall!), så vet jag ju att den är överlägset bäst att rida distans i och att den även är bra mycket mer stabil att hoppa, de små miniskutt som jag vågar mig på, i. Därför vill jag ha en riktig sadel att dressyra i också :-) Vill ha en Wintec Isabell Werth, som jag har provat och som jag tror jag skulle bli mycket nöjd med. Allra helst kanske en Bates Innova förstås, men det är dessvärre way-over min prisklass känner jag...

Om DU letar efter en oförskämt fin Wintec 500 cair allround-sadel 17'' (uttagen nov 2007 och använd ca 3-4 dagar/vecka tom maj 2008 - nu för tiden rider jag mindre än 1 gång/månad i min wintec, till förmån för Torsion trekking), så har jag en till salu! Maila mig, så kan jag skicka bilder! Normal koppjärn (men inga övriga tillbehör) medföljer (bommen är utbytbar i fem steg, ett koppjärn kostar ca 250 kr i butik). Pris 3500 kr (frakt tillkommer, men vi kan dela på den kostnaden).
Är lite trög på att lägga ut annons på sadeln, för jag har alltid separationsångest från allting och  jag är ju ändå mycket nöjd med sadeln! Den är skön att rida i och mycket lättskött! :-D  Helst skulle jag egentligen behålla den och bara köpa en sadel till, men det är lite svårt att motivera för sambon varför man ska ha tre sadlar och en häst - minst sagt svårt att använda mer än en sadel åt gången...!

Förresten så var det såklart riktigt MEGAOSMART att låta klippa alla fåren...! Slakteriet, som sa att vi fick leverera i januari (och då måste alla djur över 8 mån vara klippta), har nu ändrat sig och meddelat att det blir hämtning av 2 får och 5 lamm redan i vecka 49!! Det betyder att det inte kommer finnas tillräckligt med ull på djuren för att det ska vara någon idé att göra återtag på skinnen! Är inte det typiskt så säg! Fast å andra sidan så har ju vi gjort alla misstag man tänkas kan när det gäller fårhantering - köpte in icke renrasig bagge utan härstamningsbevis och dessutom med okänd MV-status (alla andra, ALLA övriga, har känd MV-status, men det hjälper inte eftersom Baggis inte har det!!!), vi trodde att Skövde slakteri ville köpa lamm och väntade på tok för länge innan vi dissade dem och ringde pålitliga Scan och nu går vi och klipper alla djur eftersom vi inte vågade chansa på att Scan inte skulle vilja ta emot dem om de var oklippta. Hade vi bara haft is i magen i en vecka till, så hade vi ju fått beskedet att de hämtar tidigare... *suck* Är inte det vad man kallar Murphys lag?? ;-)

Är för tillfället lite oroliga för Bento! Han har inte ätit under hela dagen. Martin har varit hemma idag och sett hur Bento bara stått och tittat på höet och sedan gått därifrån! Han är mycket lös i magen och stökar runt i spånet i boxen. Han äter morötter och det mullrar i tarmsystemet, men han mår inte helt prima den gamle mannen... Ska kolla honom under kvällen och sen blir det sannolikt en veterinärkontakt i morgon... Puh.

 

5 C

Man gör så många roliga saker när man bor på en liten gård på landet... Idag har vi till exempel rensat diken (!!), tagit ner det tillfälliga staketet runt vallen, matat får på fyra olika stället (!!!) och inte hunnit varken rida eller spåra i dag heller!!! *suck*

Anledningen till att fåren går på så många olika ställen är att det är betäckningssäsong och vår avelsbagge, Per-Sigge, i går blev placerad hos flickorna. Ja, inte alla flickor förstås - bara de åtta som ska bo kvar på gården och förhoppningsvis även lamma till våren. Vi hoppas på lammning i april, så bagg-på-släpp i november känns som en mycket bra idé ;-) Betäckningsgruppen går inomhus. De som inte ska betäckas, och som ska gå till slakt i januari, går i Fårhagen. Förra årets bagge, Baggis, går i Vinterhagen och bagglammet från i våras, lill-Baggis, går kvar i sin miniatyrhage, "Bagghagen" (har visst missat den i hage-presentationen ser jag...).

De söta fulingarna blev klippta igår också. Även det en sån där härligt rolig sak man gör en lördagkväll på landet ;-) Fårklippar´n ringde och sa att han kunde komma kl 17 - kl 17 en lördagskväll!!! Nåväl. Vi fick direkt ändra våra planer (som bestod i en ridtur) och istället montera in diverse grindar och grejer så att alla djuren kunde stå inomhus i ett par timmar innan han kom. De måste ju vara torra, men vi hade ju lite tur med vädret, så de hade självfönats utomhus ganska rejält. :-)

De är faktiskt fulsöta när de precis är nyklippta!


Detta är 02:an som vi köpte förra våren. Hon är jättemysig!


Ser inte vem detta är - är liiiite svårt att se utan deras gula id-bricka!


...och slutligen en lite småsuddig bild, men de gör ju så fula miner här så
jag bara måååste visa!!!

 

0 C

Bandy lastar sig själv! Hans första ägare, Ylva, har sagt att han har kunnat det - men jag har inte lyckats... förrän i söndags! Ok.. börjar från början. Bandy har då rakt inte varit svårlastad, men han har krävt att jag går med honom in i transporten och det har jag upplevs som lite bekymmersamt med tanke på att man kanske någon gång vill kunna åka (eller behöva åka) helt själv med sin lilla pålle. I söndags var det inbokat en ridtur tillsammans med Ida och Vadjessa och bara av ett rent infall fick jag för mig att vi skulle försöka att släppa på Bandy på egen hand på transporten. Till saken hör att det var ett bra tag sedan de åkte, så jag förstår egentligen inte varför jag trodde att det skulle funka, men men....

Sagt och gjort. Jag lade grimskaftet över halsen och ledde honom mot rampen. Första försöket gick han då rakt inte med på saken, men skam den som ger sig tänkte jag. Lade en liten "volt" och försökte igen... klamp klamp klamp, så var han på! Hade givit nästan vad som helst för att få se min egen min i det läget. Jag blev minst sagt förvånade och tappade nästintill bokstavligt hakan! Än konstigare är det hela egentligen just på grund av det - för jag tror ju stenhårt på idén att om man inte tror på en sak från första början, så är det redan där dömt att misslyckas... Fast kanske hade jag en ganska neutral inställning till "Bandy-lastar-sig-själv-projektet", för jag vet inte om jag varken trodde eller inte trodde att det skulle funka... Kanske var det hemligheten?

Mäkta stolt red vi en underbart vacker tur i skogarna kring Idas och mot slutet skulle vi testa att kliva över en träbro på ett ställe. Bento kliver såklart på som om det vore vanlig skogsstig även där. Jag var lite skeptiskt till att Bandy skulle gå över och Ida, som hade provat tidigare med Vadjessa, "visste" att hon inte skulle gå över... Med Bento på andra sidan styrde jag mot bron och såg till att hålla bestämda skänklar i sidan samt berömma för varje steg framåt. Bandy fick ta bron i "fri fart" tänkte jag, bara han gick över (ville inte bromsa en tveksam häst liksom)... Även här blev jag glatt överraskad! Bandy var inte i närheten av att totalvägra (som jag misstänkte han skulle kunna göra), även om han först tvekade litegrann. När vi sedan inte fick över Vadjessa skulle ju jag och Martin gå tillbaka igen... puh, tänkte jag. Eftersom det var lite halt på träbron bestämde jag mig för att låta bli det där med "fri fart" och höll istället igen honom. Det gick precis lika bra och han fick massor av beröm!

Hade ju såklart stolt berättat för Ida om Bandys självlastning och när det var dags för hemfärd hoppades jag såklart att han skulle sköta sig lika bra som tidigare. Bento kliver ju alltid på som en klocka och om jag var nöjd med Bandys lastning vid avfärd hemifrån, så får jag nog lov att säga att jag blev än mer stolt över honom vid "returlastningen"! Han gick ännu säkrare på nu - vid första försöket och allt!!! Jättehäftigt!

Bild från starten vid Billingeritten... läääängtar till nästa säsong!

 

1 C

Är bara att inse att man inte hinner med sin vän datorn som man gjort tidigare… Nu har jag inte haft igång datorn på två dagar hemma – TVÅ DAGAR!!! Det är lååååång tid! *ler* Har kommit på att jag slarvade bort Seras alla aktivitetsgrenar när jag gjorde min omstrukturering här på sidan, så jag har länge tänkt att montera in de sidorna igen… kanske hinner efter att jag uppdaterat här. Får se.

Tävlingskalendern för distans 2009 är ute! Underbart! Har redan planerat in hur säsongen ska se ut. Däremellan sen, får agilitytävlingarna rymmas. Det finns betydligt fler agilitytävlingar än vad det finns möjligheter att starta distans, så den prioriteringsordningen får helt klart gälla. Målet för nästa säsong (distans) är att rida en godkänd CR (Clear Round) med Bandy. Martin är mer osäker på hur Bento orkar en CR, så vi får väl se om vi får med oss dem runt, eller om Martin får nöja sig med att hinka för oss. Inte lika kul förstås… vill ju helst rida tillsammans!

I veckan har vi gjutit golv för vad som ska bli vårt nya fårstall. Det ska ju skickas in förprövning innan man får bygga, men i dagsläget har vi bara gjutit under redan befintligt tak, så skulle vi inte få godkänt att bygga fårstall kan vi alltid använda det till garage! Har ju tänkt att utöka fårbeståndet vad det lider, men i dagsläget ser det inte direkt positivt ut. Knöliga inköpare på stadens slakteri (läs Skövde slakteri!), som tidigare lovat att ta in våra djur, har helt plötsligt kommit på att de inte vill ha nya kunder…! Nåväl. Den striden är inte vunnen av slakteriet än – man brukar få hålla vad man lovat åtminstone, även om de inte vill ha levererat från oss kommande år….! Puh! Till helgen ska vi förmodligen åka och titta på ett välbyggt fårstall och ha med oss kameran dit! Kan vara bra att ha idéer inför det egna bygget.

Ett fårskinn har kommit förresten! Vi fick ju ta bort en tacka i somras pga juverinflammation och hennes skinn såg vi till att ta vara på. Nu har det kommit tillbaka från beredningen och HJÄLP vad fint det blev! Är jättemjukt och gosigt och VARMT! Jag vill ha hundra skinn inne i huset känner jag! Minst ett på varje sittplats, ett var till varje hund och katt och sen ännu fler bara för att de är så trevliga och fina att se på! *skrattar*  Kommer även att lägga ut skinn här för försäljning så småningom. …eller om jag gör en helt egen sida för vår fårverksamhet framöver kanske… Det återstår att se. Har ju tänkt föda upp livdjur och finfina baggar av rasen finull också förstås!

 

6 C

-Tack Telia. Var inte det en reklamfras för några år sedan? Nåväl. Nu har i alla fall en trevlig tekniker varit hemma och tittat på vår teleledning. Det var en trasig kabel ute i Björkhagen som felade. Kabeln är lagad och så också vår telefon och bredbandsanslutning! Yippi!!!!

Björkhagen ja… när jag ändå skriver om den så kan jag ju berätta vad våra andra hagar heter:

• Fårhagen (en halvsnårig liten hage där fåren har sitt vintervindskydd).
   

• Runes hage (en lånad hage där hästarna går, men dit fåren kan komma in ifrån Fårhagen – dock kan inte hästarna gå in i Fårhagen)
   

• Nere i Marka (hagen längst ner, nedanför vallen. En blöt hage med en jättefin björkdunge i mitten. Inte så jättebra för får om det inte är en torr sommar. Har fått sitt namn efter ett uttryck som min morfar, jordbrukaren, använde om sina marker!)
   

• Vinterhagen (hästarnas vinterhage. Ligger mittemot stallet och det är lätt att hantera in- och utsläpp mörka vinterkvällar. Är på gång med ett nytt insläpp dit nu, för det praktiska nuvarande insläppet blir ofta för geggigt).
   

• Vallen (egentligen inte någon hage alls, men fåren och även hästarna har fått gå och beta ner vallen där vi i normalfallet tar hö i höst ändå. Nästa höst ska hela vallen plöjas och vi ska så i nytt högräs).

Till sommaren, när det grönskar igen, ska jag nog ta och fota våra hagar och ge dem ett eget album! :-D

Nu är det snart november och november betyder baggpåsläpp! Ca mitten av november har vi tänkt att stalla in de tackor som ska betäckas och låta baggen gå tillsammans med dem inomhus först – för att inte tackorna ska kunna rymma från honom! *ler* Förhoppningen, och målsättningen med det, är att alla sedan ska lamma ungefär samtidigt nästa år. Släpper vi på i november blir det lamning i april, och det tycker vi låter som en bra månad. Förra året lammade de första tackorna i mars och de sista i slutet av maj – det var dels för långt emellan och dels alldeles för kallt för de som kom i mars tyckte vi. Ska bli jättespännande med nya lamm och än mer spännande eftersom vi nu vet att det bara är Finull – då kan vi ta ut en mönstrare till lammen nästa år också! DET ska verkligen bli kul!!!

De som inte ska betäckas skulle ju skickas till slakt var meningen. Det är fortfarande meningen, men det är ett makalöst korkat system som slakterierna har! Vi har anmält sju djur, 5 lamm och två vuxna djur, och fått beskedet att ”jajemän, vi ringer på fredag så gör ni upp när, hur och var” – problemet är bara att den där inköparen sa aldrig vilken fredag han menade… och det har ju gått ett par fredagar redan – vi började ringa till det lokala slakteriet redan i mitten av september!

Nä, nu ska jag ringa Telia igen… och begära kompensation för de på tok för många dagar som vi har varit utan telefon och Internet! Hej hopp!

 

11 C

Löshoppningsbanan går varm... tänkte jag skriva... men det är ju inte helt sant förstås. Varken paddocken eller skogsstigarna har trampats av speciellt många hästhovar den senaste tiden... En viss Vimsa har råkat ta upp även hästarnas tid! ;-)
Nu har hon dock börjat lära sig att vara i hundgården (inklusive att gå in och ut genom hundluckan, vilket är en klar fördel!) tillsammans med Ica och Sera, och då får vi också tillbaka lite av vår frihet ;-) I går skrittade vi en sväng och idag har vi alltså löshoppat de små hästarna!

Bento börjar på allvar att se stel ut nu. Han galopperar och han hoppar, men det syns att den fuxfärgade spjuvern faktiskt börjar bli till åren. BandyBoy däremot verkar ha alla muskler under kontroll - med hänsyn till de kraftiga tvärvägringar som han envisas med att hålla på med så fort det råkar finnas lite färgglada bommar i hans väg...! Fast - just idag blev det bara en sådan bomstoppvägring! Sedan skötte han sig över all förväntan! Det gick jättebra och han till och med bjöd på hindren! :-D Finns hopp även om den filuren alltså! (Jenny! Det blev bättre med ca 6,5 meter! Tack för tipset!!)

...och ImseVims har just visat att hon också kan hoppa upp och sätta sig på bästa plats i soffan...!
Så här kan det förresten se ut när man har en valp i huset... *suck*

-Måste ha den däringa som ligger lääääängt ner, säger Vimsa.

-Vaddå plocka upp efter mig? Hur menar du nu?

Dagens slutord.
Det händer ju att man ibland undrar vad kärlek är för något.
Det fick jag veta idag (om inte förr... med den sambon som jag har...!)!
Se vad jag fick serverat när jag kom hem från jobbet:

Om det inte syns, så är inte bara ägget stekt i hjärteform - nej, även brödet
är bakat i hjärtform! NYBAKAT!!!!! Det kallar jag kärlek!

 

10 C

Senaste tiden har inte direkt varit händelselös, men det har inte heller hänt speciellt mycket att rapportera här faktiskt… Vimsa sköter sig fortfarande som den exemplariska valp hon inledde med att vara och vi har nu hunnit gå igenom det mesta av nödvändiga-saker-som-en-pudel-måste-finna-sig-i-grejer. Har bara själva badet kvar. Fönad har hon redan blivit, för det har ju regnat…!

Ett litet spår har vi hunnit med också! Det var kul! Kan ju såklart inte säga att Vimsan fattade poängen, men hon hade nosen i backen och hon gick framåt – mestadels! *ler* Sen när husse satt gömd i slutet blev hon mycket förvånad, och faktiskt lite rädd, innan hon såg vem det var. Hoppas kunna få till ett spårtillfälle snart igen – vill ju gärna ha samarbete av vädrets makter så här i början också!

I lördags var Vimsan med på hundklubben och visade upp sig för första gången. Hon träffade andra hundar (är fullvaccinerad redan), människor och fick prova på att gå in i en agilitytunnel. Vi var där max en timma -  resten av dagen sov hon. *ler* Jag har gjort ett träningsschema också! För att ha koll på så vi verkligen tränar på lite olika grejer lagom ofta och inte glömmer bort något. Är inte så petig att jag skriver exakta tider eller hur många gånger om dagen som aktiviteterna är tränade, utan jag nöjer mig med att sätta ett kryss i rutan på den dagen som resp aktivitet är tränad minst en gång. Tex så fick ”hundklubben” ett kryss i lördags, och ”sitt” får ett kryss varje dag… *ler*

Hästarna har blivit klippta. Bandy, som var en sådan strulpelle i våras när vi klippte honom för första gången, överraskade oss nu med att stå i alla fall nästan stilla!  Ett par steppsteg på stallgången blev det, men avsevärt mindre än sist! Han är så söt den lilla pojken! Livrädd för allt! …till exempel så är grushögen, som är avsedd för att gjuta en platta där vi har tänkt att göra nytt fårstall, jättefarlig att gå förbi…! För att inte tala om de där gående personerna som vi såg på ridturen igår – OJ, sa Bandy och var tvungen att takta och konstra en bra bit bortanför dem…
Nåja. Jag tycker han är mest roligt och sen är han ju snäll, och för mig räcker det långt!

 

10 C

Nu har ju det lilla yrvädret Vimsa varit här ett tag. Snart en hel vecka *ler*, fast det känns som om hon alltid varit en i gänget faktiskt! Hon är verkligen den lättaste valpen jag någonsin har träffat på, och det hade jag aldrig kunnat ana när jag valde ut den som var mest framåt i kullen! Fast det såklart – vi har ju bara känt varandra i en vecka hittills…!

Vimsan har just kommit på en sån där inkallning som jag beskriver nedan.

Ta tillexempel det här med katterna. Katter har Vimsa inte träffat förrän hon flyttade till oss och normalt brukar det ju vara jättekul att leka med /läs terrorisera/ katter. Vimsa tycker förvisso de är roliga, men det räcker att säga ett ”Vimsa, kom”, så släpper hon direkt fokus från katten och följer med den som ropar.

Eller när hon sätter full fart mot elstaketet och man med ”skräcken” både i ögonen och på rösten ropar ”Vimsa häråt” i högan sky. Jajemän – valpen vänder på en femöring som om hon aldrig gjort annat i sitt liv än kommit på inkallning! …sen om det kommer fortsätta att gälla när hon upptäcker andra roliga saker i livet /läs harar eller rådjur/ återstår ju att se förstås!

Elstaketet förresten… ja, det har hon dessvärre redan lärt känna. Två gånger dessutom. Hon tyckte inte det var någon angenäm bekantskap, men å andra sidan måste hon ju lära känna det förr eller senare. Nu blev det förr. Vi har ju elstaket (järntråd 2,5 mm) runt alla hagar (och därmed runt hela gården) och de vuxna hundarna har lärt sig att man helst undviker att försöka ta sig in i hagar. Vimsa var väl mest ute och nosade och bara råkade nosa på en tråd… Den första ”elbekantskapen” gjorde hon med vanlig nylon-el-tråd (som inte har så där jättemycket kräm i sig), och då tyckte jag att det var bra att hon började med den mindre elstarka tråden… var bara det att hon lite senare samma dag råkade förvilla sig bort mot Baggens hage och gick rätt under längsta tråden även där. Då snackar vi 2,5 mm järntråd! Inte lika bra, men å andra sidan har hon inte varit nära staketen sedan dess… Hoppas det håller i sig för både hennes och min skull!

Martins bild på ett av våra kanonfina höstträd :-)

De vuxna hundarna har börjat att acceptera den nya familjemedlemmen. De första dagarna valde de att ignorera den lilla Vimsan totalt. De bara fullkomligt struntade i att hon fanns! När hon försökte få igång dem att leka – så började de leka med varandra! Medan Vimsa stod snopet vid sidan och inte fattade varför de inte lekte med henne. Nu får Vimsa igång dem båda två, men det är med lite irritation som i alla fall Sera leker… Hon, den snällaste av snälla hundar, har aldrig visat gaddarna lika frekvent som hon gör nu! Det morras åt än det ena och än det andra – så pass att jag efter ett tag faktiskt måste tala om för Sera att Vimsa fåååår ha sin egen leksak osv… men det tar sig väl det också.

Imsa Vimsa mitt i leksakshögen!

Sen måste jag ju berömma Tove och Grete som har tränat Vimsa att gå så himla fint i kopplet också! Hon var ju kvar några veckor extra hos uppfödaren och jag fick lite filmer som visade koppelträning (som dock inte såg direkt lovande ut, om jag säger så *ler*). Sera som alltid, från första dag, har varit en ”norsk draghund” är fortfarande inte i närheten av att hantera kopplet på samma trevliga sätt som Vimsa. Vimsa bara följer med snällt och hon ser alltid till att kopplet är slakt hängande! Perfekt inför kommande utställningspälsnacke – det kommer förhoppningsvis fungera finfint utan att slita alltför mycket på det ömtåliga nackhåret!

Om ytterligare någon helg kommer vi att ta oss upp till hundklubben för ett premiärbesök där. Det ska bli riktigt roligt! Än så länge har vi bara tränat ”sitt” hemma i hallen, och det börjar hon snappa! Tänkte så småningom fortsätta med ”stå”, ”ligg” och ”hit” också. Sen kommer jag inte ihåg vad det är mer som man tränar med en valp! *skrattar*

 

14 C

Jag är övertygad om att vissa saker helt enkelt inte är meningen.

Idag började dagen med en klockren mumsig och god brunch - vi åt till och med äggröra och bacon!! Sedan fick vi både sms och mail om att uteritten blivit inställd. (och vi som tänkt att rida dit å allt!) Nåväl. Då bestämde vi att vi istället skulle ta med hästarna och rida i de skogar som jag och Sera brukade promenera i innan vi flyttade in på gården hos Martin. Det är en sådan där grej som vi försökt göra typ 100 gånger känns det som, men som av olika skäl aldrig har kommit till skott. Förra gången vi hade planerat in det så upptäckte vi (när transporten var påkopplad och bilen fullpackad) att Bento hade tappat en sko!

Tro inte det skulle bli någon skillnad i dag inte! :-) Vi hade just bestämt att ge oss iväg, när Martin bara skulle kolla något i vårat yttepyttelilla pannrum. Han tyckte sig höra något konstigt ljud, så han ropade på mig - och visst - jag hörde det också, ett pysande ljud som vi aldrig hört förut. Strax därefter kom även det välkända ljudet av vatten som droppar....! SUCK! Bara att ställa in ridturen IGEN och börja leta fel. Det visade sig vara hydrofortanken som sprungit läck och för de som vet hur litet vårt pannrum är förstår säkert också hur pass många svordomar det kom från Martins mun innan hydoforen var ute...! *ler*

Tur i oturen så visade det sig vara ett lagningsbart fel. Bara att svetsa lite, som Martin sa. Han gav sig iväg för att svetsa medan jag skötte stallet och tog en huvudvärkstablett. När han kom hem och bara skulle fixa bort någon liten "böld", på den där hydroforgrejen, med typ vinkelslipen så hade naturligtvis strömmen gått!!! Nog för att det har blåst i helgen, men idag hade det ju lugnat sig - ändå skulle naturligtvis strömmen gå! Tur man har humor, för nu började det ju bli lite väl överdrivet.

Eftersom vi förstod att vi inte skulle kunna laga några pannkakor till lunch/middag (elen har som längst varit borta i åtta dagar, så man vågar ju inte lita på att den kommer tillbaka i ett nafs direkt...), så skulle vi ta en pizza på den lokala pizzerian istället. Jag var inte ens sugen på pizza. Nåväl. Innan vi hann sätta oss i bilen upptäckte vi att vår äldsta tacka verkade halta....! Puh! I går såg vi att hon höll sig ovanligt långt ifrån flocken, men inget annat. Idag haltade hon rejält på ett framben. Bara att glömma den där pizzan, som vi förvisso ändå inte var sugna på, och hoppa i gummistövlarna och ge sig ut och hämta in fårena.

Man tackar sig själv varje gång man upptäcker fördelen i att ha väldresserade djur! Fåren är ypperligt lätta att hantera bara man har en röd hink med havre i handen. :-) De följde snällt med in i stallet och vi kunde konstatera att tackan flängt ena halvan av vänster klöv. Det ser inte direkt bra ut, men vi är evinnerligt tacksamma för att det inte var fotröta eller något annat hemskt! Fårklipparen är tingad och han ska även ta en titt på klövarna, så tills dess får vår tacka stå installad tillsammans med sin dotter. Hon är ju tänkt att vandra vidare till de eviga ängarna (om nu bara slakteriet tänker ringa och tala om när vi får lov att köra in våra djur - de har de sagt att de ska göra vid de senaste tre samtalen under en månads tid som vi har haft med dem...)...

Nu har vi hunnit med både pizza (som förvisso förvandlades till varsin kebabtallrik) och att få hydroforen lagad och ditmonterad. Återstår egentligen bara den där härliga långa ridturen... som nu återigen får planeras till någon annan dag. Det är snart mörkt ute och jag måste ju även erkänna att jag efter dagens spektakel gärna låter bli att riskera något genom att sätta mig på en häst! Tror inte det är någon bra dag för det idag.

 

12 C

Idag är jag själv hemma medan Martin är på kurs för att förnya nån grej som har med hans lastbilskörkort att göra. Har passat på att ägna mycket tid framför datorn! Ska hjälpa en kompis att göra en hemsida till hennes företag, så jag passade på att göra ett rejält ryck med den. Det var riktigt roligt och jag är faktiskt dessutom riktigt nöjd med resultatet :-) Hoppas det faller även henne i smaken.
Jag har ju gjort ett par sidor åt andra tidigare, bland annat www.dajmen.com och även www.mgrk.com. Skulle vara kul om även min kompis blir nöjd med sin sida sedan! :-)

Ska strax käka lunch och sen ska jag gå ut i stallet. Vill gärna ta mig en tur i paddocken på Bandyn, fast bara ett kort pass. I morgon ska vi vara med på en långritt som vår klubb ordnar och eventuellt låter jag och Martin transporten stå... det är nämligen inte längre bort än att vi kan rida dit - fast det blir en rejäl tur sammanlagt då förstås!!! :-) Det är sagt att ridturen ska ta ca 2 timmar och om vi ska rida till startplatsen så borde det ta ca 1 timme dit - och naturligtvis 1 timme hem... I mina öron är ju inte det värre än en helt vanlig distansritt... Vi red ju 30 km på 3,26 tim och jag tror inte att sträckan vid morgondagens ritt blir så mycket längre - men jag tror att det kommer ridas saktare! Nåväl. Vi ska fundera och titta lite på kartan i kväll.

 

13 C

Vissa helger är bättre än andra. Helgen som just passerat var en sådan helg. Först gjorde jag fynd på Ullared - sedan red jag långritt tillsammans med nyfunna vänner från Bukefalos och Billingeritten! :-) Hur bra kan det egentligen få bli en och samma helg?!

Det var Idahoo och Tezzie82 från Buke, på sina hästar Vadjessa ox och Nurmi ox, och sen var även Idahoo´s syster Maria med. Hon lånade Bento. Åsså var det jag på min bus-Bandy. Idahoo heter egentligen Ida och bakom Tezzie82 gömmer sig Therese. Sistnnämda, Therese och Nurmi, kom hela vägen från Herrljunga för att rida här i våra skogar - det var verkligen jättekul att vi fick i hop en dag som passade för alla! Samma gäng, fast då med Martin på Bento, gick nämligen även ut som första startgrupp på Billingerittens 30 km PP-ritt tidigare i augusti!

Ännu roligare var det när vi upptäckte att vi alla tre (nu utelämnar jag totalt orädda sambon Martin - som känt sin häst i närmare 18 år) visade sig ha varit lite halvt om halvt skärrade i starten på Billingeritten för att det gick så hiskeligt fort - på vanlig trafikerad grusväg!!! :-) Jag var ju såklart nästan livrädd för att jag är "vuxen" och småmesig och gärna vill ha kontroll över det djur jag hanterar... Therese tyckte att Nurmi sprang iväg med henne (och säger sig fundera över alternativ nosgrimma och martingal) och Ida hade tänkt att "jag håller mig här bakom, med Sofia och Bandy, så går det nog lite saktare". Kan tilläggas att Bento inte räds för att springa fort efter alla sina år som tornerspelshäst... Han och Nurmi gjorde gladeligen sällskap där i starten av Billinge.... :-)

Personligen tänkte jag, då i den där starten och ett par hundra meter därefter (det gick som HEJSAN alltså - skitfort!) att "det är nog bara jag som är lite osäker och snudd på livrädd" och jag ville ju inte vara mesen i gänget, så jag lät bli att ropa "stooopp, stannnnnnnaaaaa". Vilket jag ibland gör här hemma, när Martin och Bento sätter fart och Bandy blir vild och skuttar runt med bakbenen i vädret i sin iver att komma iväg... *skrattar* Jag höll mig i sadeln bara och tänkte att "hoppas jag får stopp på honom när de andra stannar, och hoppas det inte kommer någon bil". Hjälp. Så där kan det ju inte få gå till nästa gång förstås... *ler*

Therese - kommer du ihåg vad vi hade för snitthastighet, eller kanske till och med maxhastighet, på den där första halvkilometern på Billinge? (Therese har en sådan där avundsvärd GPS...)
Nu till bilderna:

Halvvägs ute i skogen mötte Martin upp med eld och grillkorv.
En korv var hann vi med (förutom Nurmi, som bara fick smaka på korvbröd) innan glöden helt dog ut... Grillingen återupptogs hemma sedan istället! :-)



Här har vi kommit tillbaka efter ca 1,2 km i rasande fart... nädå, vi försökte allt hålla
oss i ett behagligt tempo, men mycket trav blev det. :-)



Från vänster: Jag och Bandy, Maria och Bento, Ida och Vadjessa ox och
Therese med Nurmi ox

Efter några grillade korvar på altanen var det dags för gästerna att återvända hemåt... och det visade sig vara lättare sagt än gjort! Att Nurmi var lite svårlastad kände vi till (det hade tagit 3 timmar efter Billingeritten), men att Vadjessa skulle ta lång tid hade vi inte tänkt oss *ler* Det hela slutade med att Ida och Maria fick låna min och Martins transport för att få hem den lilla envisa araben :-) Hon ville helt enkelt inte gå på den transport hon hade blivit dittransporterad i! Förmodligen för att det inifrån öppningsbara sadelskåpet var lite knasigt i sin stängning och hade öppnat sig under hitresan... Troligen hade hon blivit skrämd av det, för hon blev genast lugnare när vi bytte transport (efter säkert närmare 2 timmars försök!).

Vi lånar gärna ut transporte igen, Ida, bara ni kommer hit och rider fler gånger!!! :-)
Fast nästa gång är det nog våran tur att åka till Therese, eller till Ida! :-)

TACK för en jättetrevlig dag!!! Det var så KUUUUUL att ni kom!!!!!

 

11 C

Får bli ett kort inlägg... vill hinna med att se filmen som ska visas på TV strax (är ju inte så mycket för TV annars, för jag prioriterar annat, men just "Lilja 4-ever" vill jag se, för det är en MYCKET BRA men djupt tragisk film).

BARA MÅSTE visa dagens FYND! Vi har tillbringat dagen på GeKå´s i Ullared - något jag inte gjort förut, förutom en snabb visit förra sommaren. Dock har jag ständigt förhoppningen om att göra FYND och spara sköna slantar, så vi tänkte att vi skulle göra ett försök med det här omtalade GeKå´s. :-) Sagt och gjort. Var massor av folk, men inte störande mycket tyckte vi. Dock hörde vi i kassorna sedan att det tydligen hade varit hysteriskt mycket enligt någon som verkade vara där ofta (hon kände kassörskan i allafall...!). Jag som i vanliga fall avskyr att shoppa (om det inte råkar vara grejer till hunden eller till hästen!!) tyckte inte det var så farligt ändå :-)

Det ena fyndet var ett par termoridbyxor för 169 kr! Etthundrasextionio kronor!!! Nu är jag inte hundra på vad de kostar på tex Hööks, men jag tycker ändå det låter vansinnigt billigt! :-)
Fynd nummer två är en pryl som jag är övertygad att jag kommer att ÄLSKA - nämligen en stöveltork!!! Blev introducerad för apparaten vid sommarens ridläger och har "drömt" om en egen ända sedan dess *skrattar* - nu har vi en! :-)

Se så smart! En stövel- och skotork!!!

Det kommer snart bli fler nyheter här på sidan. Jobbar så effektivt som får, häst, hund och jobb tillåter, med att göra plats för Vimsa här på sidan. I samband med det ska alla hundar och hästar få likadana presentationer! :-) Vill helst lägga ut Nuuuuu men det är typ bara trefjärdedelar som är klart och det är ju inte gott nog... :-)

Nu ska jag gå och ställa mig i duschen med ett par skor på, så att jag får använda min nya roliga oumbärliga pryl!!! ;-)

 

8 C

Har varit och tävlat Agility-DM i helgen... Gick riktigt bra! Speciellt i de båda hoppklasserna! Agilityklass är ju ett kapitel för sig eftersom vi har så dåliga kontaktfält och vi dessutom inte har varken kunnat träna eller tävla den här sommaren (urinvägsinfektion på Sera, ju...). Hoppklasserna är jag dock mycket nöjd med. Speciellt den sista som gick helt klockrent! :-)
Resultatet kommer på agilitysidan så småningom. Så länge får ni hålla tillgodo med fina bilder från Frida Engman som knäppte oss i flygande fläng! Tack Frida, för att jag får visa dina bilder här! :-)

10 C

Självklart är hindrena invigda vid det här laget! De har både övats uppsutten hoppning och löshoppning. Det förstnämnda på nätta ca 50 cm och löshoppningen i går slutade på 80 cm. Bandy hoppar bra när han väl gör det, men han känns inte som någon stabil inhoppad häst direkt. Borde säkert börja från början med honom egentligen! Han stannar lika ofta framför hinder med ryttare som utan och det ser ut som att han verkligen tycker att hindrena är läskiga! 

Har börjar längta på riktigt efter den lilla Vimsan också! Till att börja med så kändes det ganska overkligt att vi skulle ha en valp igen, men nu börjar jag bli smått otålig att tiden inte går fortare! :-) Bekymrar mig självklart över hur jag ska kunna få Vimsa till en lika bra hund som jag har fått Sera till, men det återstår väl att se. Kanske ska hon inte bli lika bra heller – hon kanske rent av blir bättre ;-P Tanken är i alla fall att hon i första hand ska funka för agility. Sen kommer jag förmodligen ställa ut henne fram till dess att pälsen börjar tova (längst in i hjärtat vill jag klara av att ställa även under tovperioden, men jag vet ju hur mycket jobb det är…) och med största sannolikhet kommer lydnadsträningen även att medföra ett par starter i, åtminstone, klass 1. :-) …och känner jag mig själv så vet jag också att har man väl satt lydnaden kan man lika väl träna in ett litet spår och starta en appellklass J Nåja.

Ambitionen med Vimsa är i alla fall tänkt att hållas på en lägre nivå än jag haft med Sera – förutom möjligtvis agilityn då. När jag skaffade storpudel “visste” jag att det inte var något att konkurrera med i agilitysammanhang och jag hade då rakt inte tänkt att knappt starta med henne! Därför slarvades det med inlärningen och jag var mest bara nöjd över att hon över huvud taget tog hinder som balans, A:et och gungan. Dessutom var hon fullkomligt orädd och det var ju kul skillnad jämfört med Bonnie, min jack russell, som inte hade gillat gungan och knappt ens balansen… Som man tränar får man ligga, heter det ju som bekant och jag har inte lyckats få till några stensäkra kontaktfält på grund av den mycket bristfälliga inlärningen. Självklart för att Sera inte vet och inte har fått förklarat för sig hur viktiga de här nedersta ytorna på hindren faktiskt är. Ska inte slarva så med inlärningen på lilla Vimsan!

Oj, höll på att glömma berätta om söndagens äventyr! Det var PREMIÄR för undertecknad att helt på egen hand köra iväg med Bandyn på släp! Har såklart kört transport förr (och kuskat runt med husvagn, men det är ju inga levande djur i det fordonet då), och vågar till och med påstå att jag kan backa med släp, men jag hade aldrig kört själv med häst - förrän i söndags! Då åkte jag och Bandy till Ida och Vadjessa, ett annat distansekipage, som vi träffade på Billingeritten, och red en tur på ca 1 mil. Var mycket trevligt och verkligen kul att rida på andra vägar! Ida råkar bo precis bredvid min kära hundklubb och när vi red förbi där så passade vi på att rida in på promenadslingan bakom klubben. Halvvägs in så hamnade vi mitt i en hundkurs! De hade någon slags allmänlydnadskurs på skogsstigen och det blev ju ännu ett inslag (för både hundar och hästar) i miljöträning :-) Ridsträckan i övrigt var förresten klockren att träna hästar på olika konstiga saker... Bandy blev skitskraj för en bro där det forsade vatten under. För att inte tala om den där gården där det luktade lite för mycket kossa för Bandys smak - det var nära på att det slutade med att vi fick backa oss igenom gården... Bakåt gick han, den filuren, men inte framåt! :-)

Ska snart göra om ridturen med Ida och Vadjessa, men då hoppas jag att de kommer till oss och att även Martin och Mr Bento kan ta på sig ridkläderna och hänga med :-)

 

12 C

SÅ HÄRLIGT att hemsidan är igång igen! Förvisso är det enkelt att blogga, men ack så tråkigt jag tycker att det känns! Nu är det bye bye till min tillfälliga blog och det känns bara bra! :-)

Massor har hänt dock och det finns skrivet i den däringa bloggen. Ska försöka göra någon sida här som jag lägger allt från bloggen på, så att det finns kvar. Tro det eller ej, men ibland roar jag mig med att gå tillbaka i mina gamla dagböcker i Arkivet och läsa vad jag och Sera pysslat med förr :-) Alltså måste jag ju kunna spara bloggen - där är ju min första distanstävling noterad och där gjode ju lilla Vimsa sin internetdebut! ;-)

Kort referat från dagens agility... Eftersom Sera varit sjuk och jag har fått avstå både Karlstadveckan (med 6 starter) och även Laxå-tävlingen (2 starter), så var detta premiär för året :-) ja, förutom vårt klubbmästerskap då i maj - där vi vann!
Att både Sera, men framförallt jag, var ringrostiga märktes minst sagt...! Jag glömde vid flera tillfällen att säga namnet på nästa hinder och än värre - jag hade inte uppe någon "riktningshand" så Sera kunde ju inte ens gissa!!! *suck* Stackars hund! Hon är annars helt otroligt duktig om jag får säga det själv. Hon följer som en klippa och gör inte minsta antydan till att ta fel hinder utan väntar tappert på mina kommandon. Hon är uppmärksam och snabb i tanke och i vändningar, men jag behöver verkligen hålla igång och träna bättre om jag ska kunna göra henne rättvisa. Är hiskeligt nöjd med dagen (trots att Martin inte kan förstå hur jag kan vara så positiv när det gick så dåligt OBS! Hans ord!) och ser verkligen fram emot nästa agilitysäsong! Då ska vi träna lite bättre på de hinder som Martin fortfarande har i "läxa" att bygga åt mig *ler*
...och nästa helg väntar DM för Skaraborg, som avslutning på agi-året :-)

 

21 C

Nyss hemkommen från ridläger hos Jenny K!
Bandy och jag har nog banne mig överträffat oss själva :-) Inte nog med att jag vågade mig på att rida honom barbacka (med balansövningar på schemat!!), vi plockade fram dolda dressyrtalanger genom att samla poäng till 62,4% vid vår allra första programridning (jösses vad jag har mycket vunnet på att jag tävlar hund - massor att hämta från lydnadsträning/tävling här!) och vi HOPPADE EN HEL BANA med bara en enda vägran! Den berodde till 100% på mig, för jag började känna att det flöt på riktigt bra... och var inte lika tydlig mot det där hindret.

Banan var på 50 cm, vilket är hela 10 cm över vad jag länge har föresatt mig att klara (läs: våga)! Dagen innan hoppade vi dessutom ett hinder på 60 cm och det vette sjutton om jag inte hade kunnat klämma till med 60 cm för hela banan egentligen... (men det kanske är dumt att erkänna här - risk finns ju att Jenny K tittar in och läser... och jag har tingat på hopplektioner för henne efter dagens härliga bedrift... hmmm...)

Ylva F - du bara MÅSTE komma och hälsa på den lilla solstrålen och glädjespridaren BandyBoy! Du skulle sett honom i går, när vi skulle rida sluta för första gången... Vi blev filmade, och det syns så tydligt på filmen att han verkligen försöker förstå vad det är jag tappert försöker be honom att göra...! Han var verkligen för söt! :-)

Våra bedrifter från dagen finns faktiskt med som meriter på Bandys meritförteckning! Tycker de är värdiga att stå med där!


 

28 C

Tjohoo! Nyligen hemkommen efter en tredagars ritt längs södra delen av Tivedens härliga, underbara och vackra ridleder! Hyllningskören till Torsion Trekking växer sig än starkare för varje ritt som genomförs! :-) Den är HELT suverän att rida långt i!

Ska så småningom uppdatera med ett bildalbum, men så länge får dessa båda bilder duga...

Martin,  välmatchad med Mr Bentos gröna träns, längs en av Ridledens
vackra ridvägar!

BandyBoy i sin klassiska "fjordingposition" - med något ätbart hängandes från mulen!

Ridsemester längs en ridled som Tivedens kan jag VARMT och med GLÄDJE rekommendera! Det var mycket fint ordnat, tydliga kartor och välmarkerade stigar. För att inte tala om hur vackra vyer vi passerade eller hur enormt roliga kuperade skogsstigar det var att klättra omkring i!!!!! Tack och lov för att vi investerade i våra sadlar... de är obeskrivligt sköna! Inte ett skavsår eller onda bakdelar på vare sig oss eller hästarna på hela tiden - och ena dagen tillbringade vi hela 8 timmar i sadlarna (så när som på ca 45 minuters matpaus).

På tal om mat ja... Det var också en av ridledens stora fördelar! Vi köpte ett tredagars ridpaket med helpension (se hemsidan för mer info) och första dagen, då vi lunchade vid Pensionat Tiveden, bjöds det på en riktigt god lammrätt! Kvällens middag, vid Tivedstorp (där vi för övrigt valde att bo och utgå ifrån på dagarna) var fläskfilé med mumsiga tillbehör och i samma stil fortsatte även de övriga dagarna!

Hästbad hanns det också med! Dels fanns det ett skyltat hästbad vid Ösjönäs och dels fick vi tips om ett annat ställe, närmare Tivedstorp, där det var helt ok att bada med häst. Tro det eller ej, men jag fick till och med i landkrabban Bandy i plurret! :-) Finfina bilder kommer så småningom!

Det var tre helt underbara dagar och det är absolut något som kommer att göras igen! Fast då tar vi norra delen av Tiveden - eller någon av landets alla andra ridleder!!! :-)


 

21 C

Kan inte låta bli att uppdatera med lite bilder på våra söta STORA lamm! De växer så det knakar de små busarna. Både vita och svarta går i samma hage nu, men de har inte "flockat" sig av någon anledning. Jag vet inte varför... de går istället som två flockar, även om de håller sig ganska nära varandra.

Lill-Baggis till vänster. Han är så vansinnigt söt att jag helst skulle vilja behålla
honom som gosedjur!



Hela den vita flocken samlad.



Här bräker tjatmoster 21:an i högan sky! :-)
De är minst sagt pratiga djur... så fort man visar sig på gården bräker de!
Min favorit, lill-Baggis, är den lilla som håller huvudet så stolt!

 

25 C

Tycker det är lite knasigt att uppdatera hundens hemsida med en massa hästhändelser hela tiden… kanske är dags att göra om Cerazophia.com till en hund- häst- och fårhemsida?! Faktum ett är ju att det inte längre bara är hund i mitt liv och faktum två är att det inte händer så där värst attans mycket när det gäller hundtävlingar längre heller…! Har ett par inplanerade: Karlstad 4-dagars är anmäld och klar (känns tryggt!), Tidaholm i höst är inplanerad och sen har jag för mig att även Lidköping har tänkt arrangera tävling i höst. Sen kommer ju även klubbmästerskapet nu i juni som tur är! Ska även försöka ta mig iväg och träna lite mer i veckan… på fredag har vi
agilityuppvisning i Lundsbrunn kl 14,30!

Badade i går förresten! Det var riktigt skönt! Helt otroligt att bada redan den 2 juni, men det gick faktiskt! Var vid en minimal badplats vid sjön Viken och jag hade bara tänkt att plaska runt lite i strandkanten, men det var faktiskt så pass att även jag knatade ut en bit för att doppa mig. Hundarna var inte med för vi visste inte om det var tillåtet med hund (och vi ville ju INTE riskera att behöva lämna dem i bilen!!!). Till nästa gång vet vi att det inte finns några förbud mot hund och då ska Sera och Ica få bada så mycket de vill!

Har hunnit med att rida långritt också! Vi blev ju så galet inspirerade efter Vårritten i Tiveden att vi tog fram kartan och började klura på lämpliga vägar. Hittade en trevlig liten nätt runda på 2 mil, som halvvägs tog sig fram till den lilla sjön Vristulven – den tog vi! Fick köra hästarna i transport en bit först, för det gick inte att rida dit hemifrån (då hade vi hamnat på betydligt fler mil…!), men det var det värt! Packväskorna var proppade med dricksvatten, smörgåsar, äpple och lite kraftfoder till pållarna – alla skulle ju få sin del vid picknicken! Något hästbad blev det inte för mig och Bandy eftersom jag inte ville riskera att bli stående vid strandkaten i fyra timmar (eftersom man måste få igenom sin vilja om man väl har visat den…), men jag gjorde lite kravlösa övningar för att få honom att gå i… funkade inte till fullo, men han gjorde framsteg och fick beröm för dem! Även om jag inte använde klicker så var det helt klart min första klickerövning med häst! Principen var ju densamma! *ler*

Skulle verkligen vilja träna med klicker även på Bandy, men det är helt enkelt inte lika lätt att börja… en hund kan du ju ta ut ur huset och ha lös på gården… Bandy skulle nog inte vara svår att ha lös på gården förvisso (han är ju galen i mat och är mycket social av sig), men det är lite mer otympligt med en 400-kilosklump än en nätt storpudel på ynka 18 kg. Nåja. Så småningom tröttnar jag nog på att vara nyfiken på vad klickern kan göra med hästen och jag får tummen ur att börja, men än så länge nöjer jag mig med att fortsätta klicka Sera! ….men åååh… tänk att träna en häst att, via klickern, lasta sig själv… eller låta sig bli duschad… eller bli klippt… eller stoppa huvudet i grimman på ”kommando”… eller krafsa med hoven i backen… eller buga… eller…  ja, jösses vad kul att träna in cirkuskonster med HÄST! Eller OJ – tänk att köra agility med häst – dvs att ”handla” hästen runt en bana som man gör vid agility! Visst låter väl DET superfräckt?! Framförbyten, bakombyten osv… *skrattar*


 

16 C

Nae… nu har jag varit för tråkig med hemsidan igen… men det har såklart sina randiga och rutiga skäl även denna gång.

Sera är nu anmäld till fyradagars agility i Karlstad! Eller ja… vi ska bara tävla tre av fyra dagar. Tänkte semestra heltid åtminstone en dag. Martin och Matilda ska följa med och jag tycker det är kanonkul när de är med och tittar, men har full förståelse om de inte vill se agility VARJE dag… !

Semestern i övrigt börjar planeras så smått. Bland annat tänker vi oss en tur till häst längs med Tivedens underbart vackra ridleder. Jag har även anmält mig till ridläger hos Jenny på JK´s häst. Var på ett par dagridläger samt en långritt på Kinnekulle (ca 4 dagar) när jag red på ridskola för sisådär hundra år sedan, men något ”riktigt” ridläger hade inte mina föräldrar råd att skicka mig på (dessutom seglade ju vi fyra veckor i sträck på somrarna, så det stämde aldrig med datum för läger…)  och nu tänkte jag ta igen den biten!

Långritt ja… det är underbart! Tack vare ritten i Tiveden fick jag känna på hur det är att sitta i en bomlös sadel – vilket resulterade i att jag fick ett fasligt begär efter en sådan! :-) Har ju länge funderat på bomlöst, men inte riktigt vågat eftersom det sägs att man inte har något stöd, inte kan rida i dem om man inte har fasligt bra balans, inte kan sitta upp i dem från marken och gud vet vad…! Sannolikt beror det på vilken sorts sadel man väljer… det finns bomlöst och det finns bomlöst med kvalitet *skrattar* Jag och Martin hade den makalösa turen att komma över varsin begagnad Torsion trekking som
båda var i mycket gott skick!

Allt jag hört om bomlöst kan jag omgående dementera! Det är det absolut skönaste att rida i, det är sant! Förhoppningsvis tycker Bandy det också (han har i alla fall inte protesterat), Bento har visat med välformad hals och långa rejäla frustningar av välbehag att i alla fall han gillar sadeln. Balansen är noll bekymmer (fast ändå har jag tämligen dålig balans på hästryggen, upplever jag själv… i min allroundsadel…) och sadeln ligger fast och fin även när jag kliver upp i den från marken. Det gäller bara, som med alla sadlar, att spänna gjorden! Våra sadlar är svarta och det är ju egentligen mest praktiskt, men kolla den röd/blå sadeln på Torsions hemsida… den är ju SÅÅÅ läcker!!!


 

15 C

Har rensat sadelkammaren och lagt ut lite olika prylar på HästNet...
Lägger en liten blänkare även här... Allt finns för avhämtning utanför Skövde, eller kan skickas via bussgods/posten om köparen står för frakten.

Transportskydd bak, 2 st. Obetydligt använda 200 kr


Nya oanvända fleecetäcken, Hansbo, strl 145.
Pris 200 kr styck eller 350 kr för båda.


Rivtåligt (1200 denier yttertyg) vintertäcke med 300 gr fyllning, kryssgjordar, bogveck, svanskappa, bensnören mm. Använt en gång! Säljes pga fel storlek. Storlek 135. Nypris 745 kr, nu endast 500 kr!!!


Barnsadel som man fäster bakom tex westernsadel. Mindre barn kan följa med på ridturen! Mycket praktiskt! Nypris 450 kr, nu 250 kr.


Westernsadel ca 16'', okänt märke (står "Blue rider, made in USA" på sadeln)Säljes pga ändrad inriktning. Har legat på arab/sv.halvblodskorsning.
Kan fås med tillbehör som padd och gjord. Hämtas. 2000 kr.
 

Dessutom kommer vi att annonsera två stycken svarta tävlingskavajer! Mycket fint skick på båda. Storlek ca small och medium.

maila vid intresse: sofiaochsera@cerazophia.com


 

4 C

I mycket små mängder har hundträningen så sakteliga börjat komma igång igen. Vi tränar inför klubbmästerskapen i Lydnad, vilken består i en mix av moment från lkl 1 och lkl 2, som äger rum nästa fredag. Ska bli riktigt kul att vara med, även om jag då rakt inte siktar på någon placering ens i närheten av den övre halvan av startfältet… men det är kul bara att vara med ju! :-)

Förhoppningsvis kan även den stundande våren inspirera till att inom den närmsta tiden åka och handla ett par brädlappar som kan knåpas ihop till en sisådär 4 agilityhopphinder… då kan jag plocka fram slalom och vår Ikea-barnlek-tunnel och vips så har man en fullgod träningsbana för hemma-agility! ;-) Jag har ju i alla fall siktat in mig på att vi ska ta oss iväg till ett par agilitytävlingar även i år och då måste man ju åtminstone ha gjort tappra försök till träning först! :-)

På tal om agilitytävlingar så är jag enormt nöjd med att verkligen känna mig NÖJD över att ha pinnat oss in i både hopp- och agilityklass 2. Är så nöjd över det, att jag inte längre känner det där suget efter PINNAR till varje pris, utan istället kan få mycket mer utbyte av själva loppet – dels av att gå banan och försöka hitta den Perfekta Vägen och sedan även att genomföra loppet med Samma Perfekta Väg som jag tänkt på banvandringen! DET är vad jag kallar utbyte av ett agilitylopp! Sedan är eventuella placeringar eller pinnar en härlig bonus, men det är Det Ultimata Loppet som är MÅLET. Genom den inställningen kan jag, JAG, som alltid varit hispigt nervös vid VARJE tävling, nu gå fram till starten och vara helt lugn! Vilken vinst!!! Än mer vinst var det vid DM-et i höstas, då jag stod för start och man vips blåste av för ett kortare avbrott (typ att domaren behövde kolla någon referenstid eller något…)… Normalt sett kan en sådan oförutsedd händelse kännas ganska dramatisk eftersom man är laddad och startberedd – nu märkte jag att det inte bekom mig för fem öre! Jag var lika lugn och lika koncentrerad på vårt kommande lopp ÄNDÅ!

Sanningen är ju också att om man låter sig distraheras av för en själv opåverkbara yttre faktorer (”fel” domare, ”dåligt” väder, ”gillar inte startnumret”, ”fel” färg på tunneln eller vad det nu må vara), så blir det ju så jobbigt för EN SJÄLV. Det DU kan påverka på en tävling är DIN prestation, vilket i sig på verkar DIN HUNDs prestation. För övriga omständigheter gäller devisen ”GILLA LÄGET” och det är SKÖNT när man känner att man kommit så långt i sin egen tävlingspsykologiutveckling, att man verkligen kan känna att man accepterar detta!

Dessutom är alla ursäkter till varför hit och varför dit (oftast då skyllandes på någon av dessa yttre omständigheter) det i särklass tråkigaste tävlingssnacket enligt min uppfattning. Nä. För mig är agility ROLIGT och jag VÄLJER själv att se mina och Seras lyckade passager i varje bana. De som är mindre lyckade (obs – pratar inte heller om ”dåliga”) noterar jag i huvudet och tar med mig hem för att träna vidare på.

…och så lite kort om gårdagens äventyrliga påhitt… jag har länge velat löshoppa Bandy för att låta honom få lite mer hoppvana på egen hand. Igår fick jag nog av funderingar på löshoppning och satte istället idén i verket! Vi har små hembyggda hinderstöd med maxhöjd ca 70 cm. Av dem, plus två vedkubbar, fick jag ihop till ett kryss och en oxer. Ställde dem på rad längs ena långsidan av paddocken – hämtade Seras slalompinnar (vita plastpinnar som man har till elstaket) och byggde vidare på löshoppningsbanan…! Det blev jättebra! Martin tyckte det såg lite ”B” ut, men det var fullt funktionellt! Hästarna värmdes upp genom promenad och sedan fick de i valfritt tempo ge sig i kast med hindrena. Bento, som gjort detta förr, tyckte det var superkul och fattade snabbt poängen. Bandy däremot, med okänd löshoppningsstatus i bagaget, var länge tveksam till att ta sig över hindrena… tyckte det verkade bättre att vända framför dem…! ;-) Efter varje sträcka blev de som tokiga och sprang med skyhöga svansar, högburna huvuden och vilda frustanden i galen fart runt paddocken. Var så att vi nästan trodde de skulle, om inte hoppa över, så åtminstone krascha rätt in i paddockstaketet flera gånger! :-) busiga små saker, de där arabkorsningarna!

Bento tog i ren springglädje löshoppningsbanan helt själv två gånger och de sista två gångerna var även Bandy rejält med på noterna och satsade framåt helt utan ”stöd” bakifrån från mig och Martin! Detta kommer vi att göra om flera gånger, för det var kul både för oss och de vilda hästarna!


 

6 C

Lördag, uppehåll och nästan sol vad är väl bättre då än en häääärlig uteritt? Först anlitade jag Martin som hästvisare, så att jag kunde fotografera dem ur diverse vinklar. Bento var väl inte direkt motiverad för att leka fotomodell, vilket syns väl på bilderna, men Bandy går ju på tårna lite till och från så honom gick det att få sprätt på ;-)

Därefter var det sadling och betsling som gällde och vi gav oss ut på "galopp-rundan". Jag har inte ridit den sträckan förut, med Kila blev det aldrig av och med Bandy har det mest blivit dressyrträning i paddocken... Dessutom har jag fått någon spärr för att galoppera Bandy på uteritter - har haft full sjå att hålla honom ifrån bakutsparkar, bocksprång (gärna redan i skritten) och taktning, samt den sedvanliga tramsningen kring annat som lurar i skogen... Men skam den som ger sig - om man vågade rida de vildaste och galnaste ponnyerna när man var yngre, måste man väl för sjutton ta tag i att rida sin egen häst nu!!!

Sagt och gjort -  igår galopperade vi på en annan uteritt (bakutsparkar inkluderade i riklig mängd) och idag blev det ännu mer galopp och helt UTAN BÅDE BOCKAR OCH SPARKAR!!! Strålande! Men så krävde jag av honom att gå i form i såväl skritt som trav innan och jag fick också jobba järnet med benen för att han skulle hålla sig på rak linje och inte skygga för diverse ljusa stenar, mörka markeringar i marken eller annat "jättehemskt" som enligt Bandy kan anfalla när man minst anar... inte för att jag har sett en sten eller stubbe anfalla någon men man vet ju aldrig...

Härlig och helt underbar ridtur längs en kanonfin ridväg, som tyvärr är stängt sommartid - då går det kor i en hage som man passerar och rida genom en kohage gör jag då RAKT INTE ! :-)

Tog fel på dag också... Frida menade nästa lördag och inte idag, som fotodag. Förvisso gjorde jag ju min egen fotodag idag, när jag passade på att ta bilder av hästarna, så det blev fotografering i allafall!
 

Här en bild på Lotta och Lisa!


 

4 C

Den som väntar på lamm verkar tydligen få vänta hur länge som helst :-) Ingen av våra vita tackor verkar vilja släppa ifrån sig fyrbenta ulltussar... vi trodde de skulle komma för två helger sedan, till förra helgen och nu får vi tro att de kommer till helgen!!!

Eftersom pudeln är nedklippt och vi behövde något att roa oss med i väntan på de där ullbenta små sakerna, så plockade Martin fram klippmaskinen som går till de största av våra fyrbenta djur - hästarna. Bento är van att bli klippt så han står snällt som ett lamm (!!) på stallgången, men Bandy är enligt uppgift från hans första ägare (Ylva) aldrig klippt... Vi har försökt en gång tidigare, men då blev det mest arabhästdans i stallet så den gången gav vi upp lite för snabbt... idag bestämde vi oss för att KLIPPA hästen - och tänk! Det gick alldeles utmärkt efter lite övertalning, mycket beröm och ett par morötter! :-) Nu är den grå Bandyn typ halvklippt - OCH jag har kortat av hans man lite grann också... (Förlåt Ylva!) Bandy ska nämligen få knoppar i håret när han startar sin första dressyrtävling och då kan man inte ha lång arabman... men sen ska han få ha det i framtiden igen, lovar! Ni som följt mig och Sera genom åren är ju tämligen vana vid mig och min hantering av diverse saxar och klippmaskiner i närheten av djurs pälsar...! *ler*

Tänk. När man red på ridskola var dressyr pisstråkigt, då ville man ju bara hoppa! Nu tycker jag att dressyr är så helt vansinnigt roligt att jag blir förvånad över mig själv. Erkänner att det kanske delvis beror på att jag är halvt om halvt livrädd för att ramla av och slå ihjäl mig i samband med hoppning, men tror också det beror på att 1) Bandy är så läraktig och duktig 2) Jenny är så galet bra och rolig instruktör och 3) jag nu förstår bättre tjusningen i att få en flerahundrakilosklump att göra precis som jag ber den! Ja menar det är ju en underbar känsla att träna hundar och riktigt kunna se när polletten trillar ner i deras små huvuden - men att djur med än mindre hjärna (ja, åtminstone i förhållande till dess kropp!) finner sig i allt konstigt om man som ryttare hittar på åt dem - det är fascinerande!!!

Till helgen stundar fotodag och Frida ska komma hit och göra mig sällskap. Efter det ska jag uppdatera med lite bilder på sidan. Fast vi har för en gångs skull tänkt oss att INTE fota hundar (eller djur heller, för den delen!) - nä, vi ska gå iväg och fota gamla husskelett och se om vi kan få några makalösa bilder av dem! :-) Ska bli superkul!


 

6 C

Igår skoddes hästarna och därefter tog Martin och jag en riktigt härlig ridtur utanför paddockens staket. Det börjar ju äntligen ljusna på kvällarna och vi hann en helt ok runda, plus ett par varv i paddocken, innan det började skymma. Härligt!

Bandy och jag har ju inte varit helt överens om hur man beter sig som häst på uteritterna... han brukar vilja bocka, sparka bakut och göra diverse krumsprång - förutom att han helt plötsligt inte kan skritt, utan taktar sig fram ute... förmodligen tycker han det är så himla trevligt att rida i naturen, men jag blir ju automatiskt då inte av samma åsikt. I går bestämde jag mig dock för vem det är som egentligen bestämmer och kanske var det därför det blev sådan skillnad? Förvisso galopperade vi inte, men vi körde tempoväxlingar i trav och jag bestämde på vilken sida av vägen samt i vilket avstånd från Bento som Bandy skulle gå. Kom på mig själv med att jag faktiskt är ganska slarvig med sådant när jag rider ut (till skillnad från när vi tränar i paddocken) - det ska vara slut på slarv nu!

Himla bra förresten, att ha många hobbys! Då kan ju hemsidan uppdateras även under den här delen av året! Är ju inte speciellt begeistrad i att tävla agility i kalla ridhus och eftersom Sera inte har så mycket päls kvar kan vi inte heller sticka i väg till Norge för utställning... lydnaden har legat på is och kommer så att fortsätta göra under obestämd tid och då är det ju bra att man har hästar, får, gård och foto som övriga intressen att lyfta fram här! *ler*

På tal om det så jobbade jag febrilt med min andra hemsida - japp, det är en till på gång - under helgen som gick, men jag fick inte till det som jag ville, så det projektet kommer få dröja ett tag till tyvärr... Kan dock avslöja att det kommer handla om mitt fotograferande och även om mitt intresse för att skapa hemsidor... Vad jag inte fick till var de fördömda fotoalbumen, som jag ville göra på ett smidigt sätt - hmm... ska fundera lite till över det.

Inte heller har det kommit några lamm på gården än. Vi väntar på att de båda vita, Anna och Greta, ska yngla av sig. Väntar och väntar. Ska bli mycket spännande med små lammisar och än mer spännande att se hur många det blir! De är tjocka som skjul, brukar vi säga, och när de ligger ner flyter de liksom ut över halmen...! *ler* Lovar att rapportera så fort det har förökat sig i ladugården!


 

3 C

I onsdags var det fårklippning på gården - först ut var baggen. Han som är så snäll och vänlig att hantera var ett riktigt vilddjur att klippa. Ville då rakt inte vara still! De två små svarta var jättesmidiga och skötte sig exemplariskt, vilket även våra gamla damer gjorde - förutom att de mer än motvilligt lät sig ledas ut från hagen då förstås... *ler*

Snälla Baggis blir friserad.

Fårklipperskan trodde nog inte att vår snälla lilla Baggis är något renrasigt finullsfår... tanken är slagit oss också och eftersom vi vill köra på ren finull, så har vi nu tagit beslutet att lilla Baggis är till salu! Säljes som korsningsbagge och endast till liv! Det innebär även att de vita tackornas lamm bara kommer leva över sommaren - sedan blir det lammstek av dem. Från de svarta tackorna hoppas vi såklart att få många tacklamm som vi kan behålla, men även någon liten bagge kan vara kul - har lite funderingar på mönstring och sådant... hm... (planer och drömmar finns det i allafall gott om!)

Lilla fröken 02 - även Lisa kallad - låter sig snällt klippas.

När ullen var i hopsamlad, stallet mockat och fåren utfodrade satte jag igång att joxa med datorn och bredbandsinkopplingen. Trodde faktiskt inte att det skulle hoppa igång, för Telia har inte gjort sig kända för mig genom göra klart något före utsatt leveransdatum - men även Telia kan tydligen överraska ibland! Vi har nu mera en bredbandsuppkoppling på 2 MB (eller var det nu ska vara för bokstäver...) att surfa via! Mycket kul! Har inte tyckt att jag behövt bredband tidigare, för jag är inte direkt "surfartypen" - har mer hämtat mailen och laddat upp hemsidan... nu finns ju dock möjligheten på ett helt annat sätt än vad modem erbjuder... (fast om tiden finns är jag inte helt överens med mig själv om än!!)

Ullen ska vi förresten ge till Frida, hon är galet duktig på att knåpa ihop små hundar av tovad ull. Ta en titt här, så får ni själva se. Nu var ju inte våra får så där jätterena (uhm..!), men jag plockade ut det finaste av svart resp vit ull och lade det varsina papperskassar. Resten samlade vi ihop till en hel sopsäck full! Martin pratar om att han ska klippa Bento i helgen också - undrar om Frida även behöver hästhår? (Nä, jag skojar bara, det går ju inte att tova!)


 

4 C

Härliga läskiga känsla… jag och Bandy har hoppat igen!
Erkänner villigt att jag var snudd på livrädd, men med Jennys hjälp, pedagogik och stöttning tog vi oss över de tre små (och då snackar vi alltså cavaletti-höjd!!!) studsen i ridhuset i går kväll. Blev faktiskt förvånad över min egen olustkänsla inför att hoppa. Var ju ändå snabb upp och över hinder efter förra gångens avramling och hoppade betydligt högre då… men i går var jag rädd för känslan av att inte ha kontroll tror jag. Märkligt egentligen, för i samverkan med djur som väger ett par hundra kilo är det väl egentligen tveksamt om man någonsin har kontroll?

Studs minns jag annars som något av det roligaste att hoppa från den tiden man flängde runt på ridskolehästarna hej vilt. På den tiden red jag helst de hetaste och halvt om halvt galna hästarna, och det jämfört med min egen Bandy är ju som natt och dag. Förvisso var det just en av de mer eller mindre galna ridskoleponnyerna som orsakade att jag bröt handleden på ett sommarläger – just på en hopplektion. Har även lyckats ta mig av en häst som, om inte skenade, så åtminstone sprang utom min kontroll ut från en paddock (hoppade över en stenmur) och där ägaren till hästen ropade till mig ”du måste ta dig av – han springer upp på vägen!” Puh. Den gången gick det bra, jag liksom kasade av längs sidan på hästen. Vid ett senare tillfälle lyckade samma häst få av mig så att jag slog höger axel ur led (axelluxation var åtminstone vad läkaren på akuten trodde som mest sannolikt). Detta var ca 1990 – jag har fortfarande besvär med höger axel… men trots det så lockar fortfarande ridningen…!

Hundsport är annars ett betydligt enklare alternativ om man nu måste hålla på att träna djur i någon form. J
Agility känns som ett tryggt alternativ, där båda fötterna befinner sig kvar på marken och man inte behöver ta sig an hindrena på annat sätt än att hitta hundens bästa väg över dem..! Börjar så smått längta efter att åka iväg med husvagnen och starta lite agilitytävlingar igen. Fram emot våren har Martin lovat att hjälpa mig bygga ett par hopphinder och även något som kan liknas vid ett a-hinder (kontaktfältsträning järnet, är det som gäller!) så att jag och Sera kan utvecklas det lilla snäpp som behövs för att vi faktiskt ska kunna plocka pinnar även i klass 2.

Målsättningen är dock inte att klättra vidare till klass 3 – jag väntar fortfarande på att agilityvärlden ska ta efter lydnadsdito i den ypperliga regeln att man får tävla kvar i en längre klass även om man är meriterad för en högre. Min målsättning med agilityn är framförallt att få känslan för det perfekta loppet oftare och oftare. Det är den som gör att man fortsätter tävla! Även analysen av tävlingsloppet kontra den plan man lade upp vid banvandringen är härlig – blev allt som jag hade tänkt? Gjorde jag det bästa för min hund? Hann jag dit jag ville i rätt tid? Vad kunde ha förbättrats ytterligare? DET är kul!


 

-6 C

Trodde att jag hade lämnat pryltokeriet bakom mig... men ack så fel man kan ha! ...så fort jag ramlar över en ny pryl måste den testas i alla tänkbara vinklar...

Igår kunde jag inte hålla mig utan flexade från jobbet för att hinna förbi fotoaffären innan vi skulle åka hem... Var bara tvungen att titta på vad det fanns för möjligheter att få ett mer ljuskänsligt objektiv till min kära kamera! Har funderat på det i 3-4 dagar och nu gick det bara inte längre! Som tur är finns det en jättebra fotoaffär (som jag minns sedan barnsben!) i min hemstad och jag marscherade raskt dit. Började dessutom konversationen med försäljaren med ett "jag ska bara undersöka marknaden och se vad som finns...", men såklart kunde jag inte gå därifrån utan att ha handlat...

Hade egentligen tänkt beställa från nätet men eftersom prylen fanns inne och inte kostade skjortan (vilket kameraoptik generellt gör!!), så blev det ett härligt Canon EF 50 mm f/1,8 II (samt uv-filter) med hem...!

Det är fortfarande bäst att handla i affär - om jag beställt från internet hade jag sannolikt valt ett dyrare objektiv (ca 2500 kr dyrare än det jag köpte!), med samma brännvidd, men med en tystare autofokus-motor... Säljaren i affären tyckte att jag inte skulle hänga upp mig på ljudet och när jag beskrev vad jag tänkte fota menade han att detta objektivet absolut skulle vara snabbt nog. Han tyckte att jag istället jag skulle spara de pengarna och lägga på ett ordentligt (dvs ljuskänsligt!) objektiv med en större brännvidd (200 mm eller kanske 300 mm - eller zoomobjektiv...) så småningom. Har två zoomobjektiv i kameraväskan redan idag, men de är ganska klena när det kommer till att diskutera ljuskänslighet...

Utifrån dagens fotoupplevelse och med kännedom om vad jag i det närmaste kommer att fotografera med mitt nya ljuskänsliga objektiv så vet jag att han har helt rätt! Jag är något så galet nöjd med detta objektiv att jag blir tokig! Har knappt kunnat släppa kameran ifrån mig under hela dagen! Jösses!

Inte nog med själva objektivet... för att kunna få ut maximalt av kameran har jag ju förstått att man borde lära sig det där med bländare och slutartid... Har ju fotat sedan ca 1992, men aldrig riktigt orkat engagera mig i annat än möjligen ISO-tal... Nu när jag dessutom hade ett objektiv som krävde sin kvinna för att prestera max så kände jag mig omgående riktigt motiverad att lära, läsa mer och lära igen! Satt hela kvällen i går och förmiddagen idag med näsan djupt försjunken i kamerans instruktionsbok - och OJOJOJ vad mycket jag fick med mig!!! Har gått fotokurser och läst foto på gymnasiet, men aldrig har jag varit så engagerad och lärt mig så mycket! :-)
Detta är bara för kul för att vara sant! :-D

Här kommer två av gårdagens bilder... Kanske inte är det roligaste motivet och båda två är fotade med blixt (objektivet klarar annars av att fota inomhus utan blixt - även sen kväll med enda ljuskälla från tv:ns flimrande!), men skillnaden är att den ena bilder är fotad med ett förinställt program (dvs helautomatik där kameran väljer både bländare och slutartid, samt föredrar att blixtra) och den andra är fotad med manuella inställningar och jag har själv valt att lätta upp med blixt... Behöver jag säga att jag föredrar färger och lyster i den sistnämnda?

Kameran valde: ISO 400, slutartid 1/60, bländare 4,0 och blixt.
Notera gärna hur blixten slår hårt i den grön/blå porslinsbiten högst upp i bilden.

Jag valde: ISO 800, slutartid 1/15, bländare 5,6 och blixt.
Här blir det ett mycket mjukare intryck och det är inte heller något hårt blixtljus.

Nu ska man ju komma ihåg att detta var mitt allra första försök sedan jag skaffade digitalkamera för snart 6 år sedan, att fota med egna inställningar. När det begav sig förra gången hade jag en manuell systemkamera, en Minolta, och då tog det eviga tider att för det första ta slut på filmrullen, framkalla den och sedan lista ut vilken inställning man hade valt på vilken bild... (inte undra på att man aldrig lärde sig!). Med digitalkamera är det ju helt vansinnigt pedagogiskt, för man kan se bilden direkt och det är bara att be kameran visa inställningarna samtidigt som man betraktar bilden på displayen...!

Säger bara OJ. Detta var KUL!
...som om det inte räckte med hundar, hästar, får, datorn/internet/hemsidan som hobby... nej, nu har mitt gamla vilande fotointresse väckt till liv igen och det är bara att lägga i en växel till så att jag hinner med allt ! *skrattar*
(fortsättning lär följa...!)


 

3 C

Snart är man med i gemet – vi har beställt bredband som äntligen finns ända ut till oss på landsbygden! J
Kan ju inte direkt välja och vraka mellan erbjudandena från olika leverantörer, nej, Telia har nog i praktiken fortfarande monopol på stora delar av marknaden, men i alla fall.. BREDBAND! J …och för att det inte ska gå föööör fort på internet, har vi såklart valt det allra långsammaste *ler brett* man måste ju få vänja sig i lugn och ro!

Försökte oss på en liten kopplad promenad med de båda svarta tackorna i helgen. Lisa är den mest tama och hon lät sig snällt infångas i Seras hundkoppel – men hon lät sig då rakt inte ledas! Det slutade med att Martin fick bära henne för att hon skulle flytta sig dit vi ville. Började omgående fundera på vad som skulle hända om dessa båda flickor kom på rymmen… kanske ska man överväga BC trots allt? Borde ju gå att aktivera en sådan när vi har gott om yta och med största sannolikhet kommer behöva göra både förflyttningar mellan hagar och urskiljningar av djur från flock så småningom… MEN om BC skulle bli aktuellt, så är det för vallningens skull! Fast det kanske finns folk med BC som behöver låna en fårflock att öva på? Hör av er i såfall!

Sen kanske det för spännings skull kan vara kul att veta att jag jobbar för högtryck på att kunna publicera ännu en hemsida! J Den kommer ligga som en subdomän till nuvarande och ha ett ganska så helt annat innehåll.. typ. Kommer självklart att lägga upp info här när sidan är ute J
[anm. ”Högtryck” framför datorn innebär på landsbygden, då man har en massa djur och en gård att sköta, att hemsideri och datorer får skötas med vänsterhanden – jag är högerhänt i vanliga fall… då kan ni tänka er… *ler*]

Dagens ridlektion gick i allafall smärtfritt... fast det kommer väl som vanligt innebära lite smärta i morgon förstås - i form av träningsvärk! Jag misstänker starkt att vår kära instruktör vet precis vilka muskler vi använde sist och således även vilka som INTE användes då och som tydligen bara mååååste användas nästkommande gång... *ler*

Var som tur dressyr idag (puh!) och övningen var jätterolig! Glömde förrsten säga tack, Jenny, du inspirerar oss alltid!!!

Vi red i form av "ruter" och böjde till hästarna ordentligt i hörnena. Funkade skitbra och det var en nyttig övning att använda alla ben och armar för egen del också... (som jag sa, nya muskler hittas varje gång!)
Både Bandy och Bento var jätteduktiga